Herman

Feels like it time for a new start. Don’t you agree? Wouldn’t it be wonderful having all new, one more time?
Gör ett nytt val och yada yada (alla medelålders trettioåringars favoritutryck?) Jag lyssnar på Elton John [I want love] efter att ha kommit tillbaka från en morgonpromenad. Uppför heiligen berg, med den stora omvägen. Hur långt blir det? Inte en aning, men det tog 50 i snabbt tempo och var bara uppför hela tiden. Väl uppe står där en farbror och spanar ut över Thingsstette. Jag sa guten tag och det gjorde han med.

Herman hette han och bjöd mig på en kastanj han plockat på marken. Vi pratade om allt möjligt, om sverige, vin och toscana. Han berättade om Tingstätte som är något i stil med en amfiteater långt uppe i skogen, högt uppe på berget. Jag trodde förut att det gick in ungefär 1000-2000 människor där men det var fel. Det var plats för 8000 sittande och 5000 stående. Hitler byggde detta under andra världskriget. 1934 var det klart. Då var Herman 13 år. Han har hela sitt liv bott i Heidelberg. Jag sa att för mig, som ung svenska, så var allt detta obehagligt och förskräckligt. Efter det frågade jag om det gick bra att säga så här i tyskland. Det gör det. Sen skulle han gå upp till klostret och jag ner för stenbänkarna mot själva scenen. Jag fick hans telefonnummer ifall jag skulle behöva hjälp och han sade att han hoppades att vi skulle ses igen.

Konstigt. Jag har de senaste dagarna funderat på om man får fråga gamla tyskar hur det var under andra världskriget. Det här är lite av ett ”one chance in eternity”, nu när jag träffat Herman.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0