-

Igår var jag på en promenad, en massa timmar var det. Det var en kemistudent och jag, han var ett fynd från dansgolvet i fredags. Nej, jag skojar bara, men ändå, nått i den stilen var det. Sak samma, det var en trevlig kille. (Hur man nu kan få för sig att plugga kemi? Han hade en hel hög med förklaringar till det, nåja, han får tyvcka att det är jätteroligt om han vill. Es ist nicht meine lieblingsfach, dann - egal.)

"Det är fint i heidelberg."
"Ja, gott sei dank blev det inte bombat."
"Hmm, ja, så kanske man kan se det. Jag har dock lite svårt för att säga gott sei dank, för jag hade inte så gärna sett att tyskland vunnit kriget, och hade de fått lov att bomba heidelberg så hade jag varit glad för att de gjorde det."
"Det är ju förstås sant..."
"Men nu när jag bor här så är det förstås kul att det är så fint istället för nyuppbyggd betong"

Tyskland i ett nötskal. Och ja, det är en sak för sig hur man ska ställa sig till allt detta idag. Själv är jag jag född trettio år efter att kriget slutade. Sen dess är det fred och Europa. De unga här i tyskland är också födda trettio år efter att kriget slutade. Men inte deras mormor.

Bara döda fiskar flyter med strömmen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0