Die Mauer
Det var bara sexton år sedan muren föll. Jag blev förvånad över att jag inte skänkt det en tanke hittills. Det här landet är bara sexton år gammalt, ändå ska det vara en fullfärdig medlem i en union grundad för fred. Hur långt in sitter det, hur står det egentligen till? Jag är för ung, jag var tre år när muren föll. Det som fallit mig in är frågan; Pratade man med barnen i Sverige om muren, om att bara några hundra mil söderut, i ett land som skulle kallas välfärdsland, som var stort och dylikt, där var gränsen stängd och man sköt folk som försökte fly, att man stängde vägen för släktingar? Säkerligen en inflammerad fråga efter andra världskriget, men man borde ändå ha frågat sig vad som är rätt och vad som är fel.
”Stell dich vor das du fährst nach Ostberlin und dass du ein ganz heißes Mädchen triffst. Ihr will einfach nur zusammen sein, aber…“
Hur kan man bara tyst acceptera det? Man avskärmar sig så lätt, man är nöjd i sitt nötskal. Man skänker pengar när en tsunami slår mot västvärldens turister, kungen gråter och berättar att han växte upp utan sin pappa, men sen då, utöver det? Vad består våran sympati utav, och hur djupt går den?
Kommentarer
Trackback
