är det mos eller magi?

i kyrkan imorse med alla barnens framträdande handlade det om träd.

Ingen människa är hel utan sina rötter. Stammen och trädkronan är vad som syns, men den andra hälften är vad man har under marken. Halva du är dina rötter.

Jag håller kanske på att förankra mina rötter. Ta beslut och genomföra motstånd och säga ifrån.



...eller helt enkelt slänga en sedel på bordet och sen gå.

"Jag tycker inte att det här är ett dugg kul. Du har slängt din mobil i väggen, och kastar iväg dina hörlurar. Nu räknar jag till tio, sen går jag. Ein. Zwei. Drei. Vier. Fün..."

Det var jag som gick. På halva fem gick jag. Han ropade efter mig, en gång eller flera.

"But I do like you still. We just have to face reality. As I said, I have this problem to solve."

Jag ångrar att jag inte var Bridget Jones och bara sa; Thats not enough. Jag gick istället. Fast han skrev det ju i ett sms så jag gick inte ens. Jag satt bara kvar i ett hörn och drack te med kanelsmak som jag fått en en rar madam på en biosalong. Och varför jag satt där, i ett hörn, det är ju en historia i sig.

"Das freut mich dich kennenzulernen"
Så sa hon när jag gick och hon fick en kram.