Maybe I can meet you in the morning
Om jag lägger fram mina träningskläder på en stol så att de är det första jag ser imorgon, kommer jag då lyckas ta mig upp och sätta på mig dom?
Nu tänker jag inte ens att jag borde träna för att jag är otränad utan jag måste helt enkelt komma ut. Jag är fast i nån djävla sörja och i kombination med det har jag inte tränat på 2,5 vecka. Ungefär exakt så länge som allt det här har hållit på. ALLDELES för länge om man frågar mig. Det verkar vara ett mönster. När jag behöver träna, dvs tänka klart, som mest, då gör jag det inte alls.
Jag behöver klara tankar angående
- hösten
- Skrivgrejer
- mitt förhållande till en person som jag förstår men ändock ej kan släppa och det är fan och helvete och jag antar att jag gråter över spillen mjölk som jag aldrig hade för jag har ingen ko. Eller som man kan säga; bara döda fiskar flyter med strömmen och jag är varken död eller fisk.
Så, bitte-bitte-bitte, gör så att jag tar mig samman och tränar imorgon. Det behöver inte vara något speciellt men helst vill jag springa 2 mil med lätta steg och komma hem och vifta lite med en solfjäder och sen få världens energi och ta reda på allt jag behöver veta och sen ha allt fixat och skriva 12 bra svar på 12 bra mejl jag har som behöver ha 12 bra svar.
Bitte schön.
Kommentarer
Trackback
