är det mos eller magi?

Jag bjussar på en bild. Det är snart vår här, för femtonde gången. Mina skor har jag fått tillbaka, lika så mitt mod, hopp och min kärlek. Nåja, med det sista vet jag inte så noga, men så länge det finns hopp så finns det tro. Eller är det helt enkelt bara möjligheter?
Jag har hur som helst fått möjlighet att starta om på noll komma noll noll med MrMack, min hemliga tjugosexåriga lover eller vad annat kul man kan kalla honom. Han pluggar med sitt hausarbeit nu. Vi träffas sällan men mejlar och ja, han kanske kan lära känna mig som en riktig person till slut. Jag vill lära känna honom iaf. Noll komma noll noll känns bra. Han hjälper mig, jag hjälper honom och sen pratar vi om saken. Eller om vad som helst. Fast ja, kanske helst inte om kärlek, förhållande och hur gammal jag är. Det blir bara drygt. Bättre när han bara berättar om sitt hausarbeit och sin familj och vilken musik han gillar och vilka böcker han läser. Då lyssnar jag jättegärna, jättenoga lyssnar jag då.