jag hatar parmiddag
samma grej med: "får jag bjuda dig på middag?" åhh bara om det är ute, inte om det är i nått allmänt kök. det är en annan grej om man frågar om man vill ha mackaroner eller nått annat dum exempel men inte bjuda på middag när det bara är pinsamt. det här är ingen snobbgrej. jag käkar allra helst pyttipanna i nått allmänt kök men inte om man ska kalla det middag, som i dejt, som i något som ska vara det allra minsta romantiskt.
okej, ja, jag tycker att parmiddag, dejtmiddag och allt dylikt bara är pinsamt.
men om någon frågar;
"Hast du lust auf kartoffelkucheln?" så är det en annan sak. Kan ni tänka er nått mer oelegant eller avancerat. däremot är det gott och intressant men jag tror jag spyr på grekiska köttbullar och entrecote med beaniescschesås. Det är inte roligt.
Visst måste det väl vara minst två par för att något ska kallas för parmiddag? Och det tycker jag också förfärligt illa om, makaroner eller ej så att säga. Annars är det väl en dejtmiddag eller nåt, men jag håller med dig, middag rakt upp och ned är liksom enklare och mindre både pretentiöst och utelämnande!
>> anna, jag antar att man ska vara minst två par för parmiddag men att sitta i stoj och försöka ha middag som par är också stört. men ack, jag har bara dåliga erfarenheter, det kanske är jättemysigt egentligen!
välkommen på makaroner i mitt kök i höst.
tackar tackar :) signerade papprena idag. fick en vanlig kaffekokare, espressokokaren har jag sedan tidiga mornar skrek efter kaffe i forsmark, en trippel espresso på måndagens morgonmöte och så var man lagom klar för att hålla sig vaken dagen igenom :) du kommer väl förbi och dricker lite te då och då? nu har vi inte det hindret för att träffas och disskutera saker längre!
