du sa att man blir vacker om man följer sina drömmar
Och jag vill bara att fingrarnaq ska dansa och att ord följer på ord och att allt blir ett sammanhang och det här händer mig alltid när jag lyssnar på lisa ekdahl. borde beställa hennes skivor blir till en parantes i mitt huvud och jag följer med och det gungar.
en del tycker inte om det. kanske därför finns det extramycket plats åt mig att tycka om det.
det fyller upp mig inombords och låter mig segla bort och jag antar att jag har lyssnat på musiken unde rmånga känsloladdade stunder. Det var inte direkt mardrömmar jag drömde i natt men ändå ger dom ångest och mest av allt tar dom med mig bakåt. jag ville så mycket och jag ville så gärna och allt blev bara fel och jag vet inte hur många gånger jag har skrivit att det bara blev fel för det var inte bara fel och det visar drömmen jag drömde så tydligt. önskar att jag inte kom ihåg den så i detalj. hur det först var bra för att sedan utvecklas till panik i mitt huvud att jag inte höängde med, att jag inte var med och att jag inte förstod och bara blev handlingsförlamad av skräck, rädsla och panik. Jag vill bara att det skulle sluta bra. Jag antar att det hör ihop med tankeställarna hanna gav mig och totalt besöket i forsmark. my god, sluta chocka mig så dåär,och snälla, ge mig ett enda ord. På sätt och vis är det fint att det sista han sa till mig var "tack". på sätt och vis skakade det min värld av allt jag fick höra och allt jag förstod och slutligen - hela mitt sätt att se på sakers utveckling ändrades.
hur kan jag ha förträngt de sista timmarna, de sista stunderna, de sista löfterna och fått allt till nattsvart. Jag byggde upp min mur och klättrade mödosamt över den och sen hoppade jag ner utan att titta bakåt. Och hanna kom med ord och påstående som bankade sönder min mur och lämnade mig blottad. jag byggde muren som skydd men insåg nu när den är fallen att jag inte behöver den längre. Ändå står jag naken inför allt det här, och ensam för jag har förlorat min sista chans till upprätelse.
"...Och han såg mina läppars färg..."
Av hela mitt hjärta önskar jag att det skulle kunna sluta på ett finare sätt, att det inte redan är avslutat och glömt. Det borde vara så uppenbart att varken du eller jag har glömt.
en del tycker inte om det. kanske därför finns det extramycket plats åt mig att tycka om det.
det fyller upp mig inombords och låter mig segla bort och jag antar att jag har lyssnat på musiken unde rmånga känsloladdade stunder. Det var inte direkt mardrömmar jag drömde i natt men ändå ger dom ångest och mest av allt tar dom med mig bakåt. jag ville så mycket och jag ville så gärna och allt blev bara fel och jag vet inte hur många gånger jag har skrivit att det bara blev fel för det var inte bara fel och det visar drömmen jag drömde så tydligt. önskar att jag inte kom ihåg den så i detalj. hur det först var bra för att sedan utvecklas till panik i mitt huvud att jag inte höängde med, att jag inte var med och att jag inte förstod och bara blev handlingsförlamad av skräck, rädsla och panik. Jag vill bara att det skulle sluta bra. Jag antar att det hör ihop med tankeställarna hanna gav mig och totalt besöket i forsmark. my god, sluta chocka mig så dåär,och snälla, ge mig ett enda ord. På sätt och vis är det fint att det sista han sa till mig var "tack". på sätt och vis skakade det min värld av allt jag fick höra och allt jag förstod och slutligen - hela mitt sätt att se på sakers utveckling ändrades.
hur kan jag ha förträngt de sista timmarna, de sista stunderna, de sista löfterna och fått allt till nattsvart. Jag byggde upp min mur och klättrade mödosamt över den och sen hoppade jag ner utan att titta bakåt. Och hanna kom med ord och påstående som bankade sönder min mur och lämnade mig blottad. jag byggde muren som skydd men insåg nu när den är fallen att jag inte behöver den längre. Ändå står jag naken inför allt det här, och ensam för jag har förlorat min sista chans till upprätelse.
"...Och han såg mina läppars färg..."
Av hela mitt hjärta önskar jag att det skulle kunna sluta på ett finare sätt, att det inte redan är avslutat och glömt. Det borde vara så uppenbart att varken du eller jag har glömt.
Kommentarer
Trackback
