Valda delar av "Allt jag kommer ihåg av min favoritlåt med LW"

jag har nog lärt mig att gå hem, på alla sätt, från alla ställen, ensam genom mörkret. jag har en trogen gammal vän, som väntar mig om kvällen, som ställer upp i alla lägen - Som en apa på min rygg, som ett spöke i mitt huvud som jag inte längre kommer undan.
Tack. Om ensamhet. Men ändå inte. Om tankar och inbillning, drömslott och huvudbry. Men den finns ju alltid där.
Du kan väl stirra upp mot stjärnorna så att vi har nått gemensamt.
Du kan väl släcka alla lampor, för jag finns här nånstanns i mörkret.
Du kan väl ringa mig nån gång, för jag pratar gärna sönder alla tomma, gråa nätter.
Är så rädd att komma fram nånannanstanns så jag samlar på tur och retur biljetter.
Vill ha kakan som jag äter kvar på bordet hela långa livet.
Och jag vet att jag har fel, och jag vet att du har kämpat för nått som jag tatt för givet.

Och nu ringer telefonen, det är dags för mig att gå - det är nån som vill att jag ska komma hem.
(min gamle vän demonen i sin tysta gråa värld, hej då, vi kanske ses nån gång igen. Nån gång igen...!)

Kommentarer
Postat av: m

bortglömd och vacker.
stort.

2006-06-07 @ 18:46:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0