det är illa med mig

Och ja, jag trodde seriöst att man stavade mars MÄRS. Visst, jag skrev det, jag tyckte att det såg konstigt ut, och tänkte att kanske hade jag skrivit det med z, men nej inget z där. Men då var det väl riktigt då, vidare, skriv mer. März heter det på tyska. Märs heter det inte på svenska.

Men det är okej. Jag har haft ett prov i svensk grammatik där jag böjde verbet klippa följande;

Klippa
Klöpp
Kluppit

Jag hade suddat och skrivit om, innan hade det stått klippa - klippte - klippt, men nej nej, sudda sudda, ja. Min lärare var tolerant, jag var relativt felfri på resten. Hon sa att hon visste att vi sa så i min hemort, grannbyn, lantlollorna, så det var okej. Och jag har kluppit mig massor med gånger. Hon är dessutom bra, min frisör. Jag ska nog boka tid till i juli.

Men jag, marsbarn, jag kan aldrig bli märsbarn. Märs Pärs. Detta måste få ett slut.


Jag vill få se vimlet byta ytterplagg, jag vill få se löven byta färg igen.
Du säger att jag har en liten värld, men den är större än begär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0