är det mos eller magi?

Jag vill inte ens skriva något. Skit i att jag gör det ändå. Jag tänker absolut inte skriva nått mer om dumma vardagsgrejer som extrajobb eller problem med min gästfamilj. Det är ju mitt liv. Jag har distans till det, eller så har jag inte det. Jag kanske låtsas att det inte är viktigt och bara går förbi det. Jag kanske inte har nån lust att det ska vara mitt liv. Vem vill ha ”att vara au pair” som liv?

Jag började på en ny tyskakurs igår. Det var en tjej från Kirgistan där, och en från tjeckien och en från Irak och två från ett land nån stanns långt in i mitten av Asien, Georgien var det.. Det enda jag kan tänka på är att jag inte förstår hur de kan ha vuxit upp i de där länderna som ligger så långt bort att jag knappt tänkt på att de finns och sen hamnar på de andra stolarna i cirkeln vi bildade. Hon mittemot mig var Diana från Kirgistan. Jag förstår precis vad hon säger för hon pratar tyska och det gör jag med. Vi ska ses två gånger i veckan i under ett halvår. Hon ska åka tillbaka till Kirgistan sen, hon har sina rötter och sin kultur där, hon kan inte se sig själv någon annanstanns. Det är så konstigt. Dom är precis normala människor och vi förstår alla varandra. Det är det där med språket som gör det, och slumpen att vi hamnar just i det där klassrummet och ska lära oss ett språk tillsammans. Det suddar ut många gränser och gör mig bara förvirrad. Vi är hundra och hundra mil från Sverige och det här kommer aldrig bli Sverige. Det här blir lite Kirgistan, lite Louisiana, lite Georgien, Tjeckien, turkiet, irak, paris – och sen sverige. Jag är så fascinerad av att det händer.

Det handlar inte om läxor, tyska oregelbunda verb, prepositioner eller dativstyrda verb eller undantag eller passa spårvagnstider. Jag antar att det handlar om människor. Och jag kan inte tänka klart och jag har haft som ett bråk med min gästmamma och vi har blivit sams igen och jag kör bara fel i alla filer och över alla övergångsställen och på alla osynliga cyklister, men det är bara livet. Kaffe-att-ta-med är bara livet. Extra jobb och universitetsansökningar, det är bara livet. Håkan hellström med. Böcker med.

Det blir vår nu.