är det mos eller magi?

Det är ju roligare att få skriva om sitt eget kärleksliv men jag har faktiskt inget. Idag har jag fått tänka extramycket på alla killar jag känner, för jag träffar aldrig dom. Det finns alldeles för få killar i mitt liv nu. Bara som kompisar, bara att umgås med, bara att bli hackad på av. Äh, ni ser, vad fan som helst, bara något.

Efter att ha gått två år på forsmark där över 70% av eleverna var killar så är det bara så. det bara är så det bara är så. Jag saknar det. och mest av allt är jag vand vid det. bla bla bla.

Inga killkompisar för mrMack behagade sluta existera sedan i onsdags när han ringde mig och absolut ville träffa mig och annars är det rättså dött förutom alla doldisar som smyger runt på stan och faktiskt är rättså snygga. (som killen på nedersta våningen i huset där jag bor. Som skejtarna på bismarcksplatz. Som der Dj. Och som alla busspan på tolvans buss.)

Och vad kan jag säga. Jag är seg för att den här veckan är seg och svår. Det är fyra dagar till med min au pair familj och sen ska jag göra ett snyggt avslut och fortsätta med mitt liv och de med deras och jag kommer inte sakna dem eller vad jag har fått gjort som jobb åt dom. Däremot kommer jag uppskatta tiden där, för den har gett mig mycket men nu är det dags att gå vidare. Men nu är det dags att gå vidare. Nu är det dags att gå vidare. Det är bara de här fyra dagar, och dom är svåra, men det är bara dom.
Ska bara ta mig igenom, framåt. Så, inget kärleks eller nöjesliv.

Bara söka jobb, äta mat och göra mitt sista jobb.