Iman VS James

Hur ska man beskriva känslan av att sitta mitt emellan Iman, småbarnsmamma och lärarstudent, och James, fd soldat i amerikanska armen och Project manager?

Iman berättar om sitt hemland Iran på tyskakursen. Och nej, hon har inte varit tillbaka, inte på fyra år. Ja, hennes familj bor där, mamma-pappa-hela släkten. Nåja, det är inte så farligt som i Beirut, det är inte lika många amerikaner i Babylon.

Här ger jag en eloge till James och övriga gruppen som sitter blickstilla och gravallvarliga, för det är vad det är. Sen kommer greken som sitter bredvid James med en knuff i sidan och fnissar. Grabbarna i min grupp är som ett gäng fjortonåriga tjejer, men inte idag, inte James. Bara greken faktiskt.

Jag finner James sympatisk. Kanske är det inte för inte som han är fd soldat i the US army. Kanske är det inte för inte som han bott i Europa de senaste åtta åren.
James berättade om sin stad i södra Luisiana, inte mycket att se, mest tankställen, fult. Ingen kultur, inget universitet. Åk inte till USA var det han sa mest. Kanske till kusten. Kanske inte för inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0