foto + svammel
japanskan som tog det här kortet blev så glad att hon skuttade och exalterad berättade för sin familj att hon räknat till tre. ONE - TWO - THREE.
hmm. konstigm dag i dag förresten. jag är sjuk. jag har ont i huvudet. jag är trött. jag har skrivit så mycket att jag inte vet varken ut eller in. och för snart ett år sedan hade jag världens chans som jag inte ville ha. lika bra det. jag svamlar. det är inte meningen att någon ska förstå. men kanske, om jag hade varit vid bättre medvetande så hade det varit han och jag. (hm, passar dock in på mer än en ung man.)
men här är jag. för 16 månader sen gjorde jag och kellerth slut. jag är ledsen för allt och han kanske aldrig kan förstå, kanske ingen annan heller, kanske bara jag. vore ok om det var så. och vad gör det om 100 år?
Kommentarer
Postat av: elin
jadu, san diego II, kanske men ibland behövs bara en gång, man bevar minnen av nåt bra. jag har bestämt mig för att sluta springa från saker, har det bra där jag är, har kommit fram till att luffa är ett sätt att springa runt sökandes trygghet... 13 veckors trygghet med patrik nu, känner mig hemma, kanske tar med honom till diego nån gång.
Trackback
