är det mos eller magi?

varifrån kommer all den här ensamheten som bara väller och väller inte över mig?
och inget kunde vara bättre än "long gone before daylight" på så hög nivå som möjligt och mig som en ihopsäckad varelse.
jag antar att många kan känna så här, i vad för slags relation man än befinner sig i. men jag är i en ensam relation, helt beroende av yttre relationer. helt beroende av att jag håller mig själv över ytan. orka det jämt, orka det varje dag. just nu är ett breaking trough moment.
och jag vet att jag inte är ensam, men ändå är det ensamhet som väller in över mig.
eller kanske uppgivenhet. över att allt bara inte kan få vara bra, för alla.
jag blir så ledsen för så många saker.

och konsum ska stänga. det var verkligen sorgligt. jag tänkte att jag skulle handla singoalla citron men det slutade med att jag vandrade runt som en zombie, som inte kunde komma ut fort nog. alla hyllorna halvtomma. den jättetrevliga rödhåriga killen tyckte också det var sorgligt. han var verkligen trevlig.

DH gör mig psycho, idag gjorde det mig verkligen psycho. skitjobbigt. jag kanske är trött fast jag sov nio timmar.

jag är inte trött.
Bara överkörd.
give me true lies.
give me happinies in eternity.
give me sunshine.
give me freaky points about todays glory.