Ich trag dich so weit wie ich kann

imorgon är det tenta. jag är typ inte nervös, fast ifall jag tänker på det jättemycket så känner jag att nervositeten smyger sig på som småtomtar i november. fan också.

jag är orolig över att jag inte ska kunna skriva lika fort som jag tänker. det här är alltid ett problem för mig. men när det inträffar betyder det också att jag kan frågan, eftersom jag vet vad jag vill skriva, och det skitfort. och då får jag skrivkramp. för att avrunda detta vill jag hävda infr mig själv, att kanske bättre med skrivkramp i höger hand än att inte skriva något vettigt alls och därmed kugga. KUGGA. dammit. fult ord.

vill helst bara vara nöjd med mig själv. men är inte taggad för tentafest. vad är det för fel på mig? varför vill jag inte fira att jag har skrivit min första tenta? det känns som att jag missar något viktigt i mitt liv då. jag vill bara kpa arbetsmaterialet för nästa delmoment och börja läsa alla böckerna och svara på gamla tentafrågor och vara superförberedd och bli en strålande stjärna på pol mag himelen eller kanske snarare hinna lära mig allt jag vill lära mig.

gode gud tänk om jag glömt bort allt imorgon. tänk om jag inte vet när suezkrisen är längre. om jag fortsätter tänka så här kommer jag garanterat glömma bort det.

nej. imorgon skall jag köpa bananer, kexchoklad, duscha, promenera, bre några mackor, gå till statsbiblioteket, träffa sophia, äta lunch och sen cykla till gimogatan nått nummer och vara där senast kvart i två. penna? sudd? dammit. ska sova nu. hej då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0