är det mos eller magi?

i morgon åker jag tillbaka till uppsala. jag är som vanligt nervös. alltid när jag ska flytta från standard till något nytt. hemma har blivit standard, det blir det på en sekund. faller tillbaka, faller rätt. så blir jag nervös när jag ska tillbaka till uppsala. fast detta är inte i närheten av nervositeten inför när jag skulle börja jobba i somras. jag var väldigt nervös inför första dagen på pol mag också. försöker tänka efter vart det kommer ifrån, allt det nervösa. chill out madame, typ.

kanske härstammar från den hösten då allting var för givet och inget fanns. och jag sa till linda igår att när mina barn grinar över nån förlorad flickvän / pojkvän så ska jag säga till dom att chill out, det kommer hända femhundra gånger till. inte ta allting på så stort allvar, inte sig själv, inte sin omgivning. alla grejer är inte viktigast i världen. vissa är helt kolossalt oviktiga. det har jag lärt mig själv. vilken självklarhet då, kanske man kan tycka. ja, det är just vad det är.

om det är svårt att säga sanningen så är man antagligen galet ute. om lögnen väger upp sanningen så prioriterar man fel. vet inte riktigt hur jag tänker nu, tror det här är något jag inte riktigt fattat ännu, kanske handlar om att jag har fruktansvärt svårt att säga vad jag tänker och istället bara lyssna. tänka först, och prata sen. förutom att det tenderar till att prata hela tiden, om allt runtomkring och inget om gröt, som katten.