November

Det är något speciellt med november. Människors ansikten slocknar. Tempot i skolan verkar rulla på i dubbel fart. Man ska förbereda sig, peppa till, se till att inte försova sig, inte frysa.

Jag vill verkligen inte att mitt ansikte ska slocka. Jag vill palla lite till. Jag vill få jullov, snö och skidåkning. Det är så mycket ljusare då. Jag vill känna mig avslappnad och bra. Jag vill ha en mening med allting.

Försöker kurera mig med tända ljus, bra musik och tankar på simning på Stallet. Bastu, frukt och lussebullar. Försöker se till att veta att allting är bra.

Det funkar inte riktigt idag, det funkar inte riktigt just nu. Och ändå går allting så himla bra. Kanske just det. Det bara flyter just nu. Bara flyter omkring i ett mörker.

Och jag vet så himla väl att när det känns så här så borde jag göra det jag ska göra. Samla ihop mitt huvud och ta tag i tillvaron. Om jag vet vilka verktygen är, jag kan inte tillåta mig själv att låta tyngden få allt att falla isär.

Packa väskan.
Dra iväg.
Tänka fritt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0