Det gör ont en stund om natten, men inget på dan
Jag grät alldeles nyss, satt med senaste Vi i kökssoffan. Jag gråter alltid när jag läser om Tsunamin.
Gör inte du?
Det är något alldeles naket och fruktansvärt med den smärta, som de som var med, orkar förmedla.
Eller så är det bara jag som är blödig. (Jag vet att jag är blödig, men förr grät jag oftare än nu.)
Men sorg i tryckt format borde göra alla blödiga.
Min ambition är kanske att skriva så att du gråter. Det är bra att vara lite ledsen, man tänker bättre då.
Ps. Idag skrev jag minst tusen floskler som, om de ej censureras, ska tryckas. Yes!
Gör inte du?
Det är något alldeles naket och fruktansvärt med den smärta, som de som var med, orkar förmedla.
Eller så är det bara jag som är blödig. (Jag vet att jag är blödig, men förr grät jag oftare än nu.)
Men sorg i tryckt format borde göra alla blödiga.
Min ambition är kanske att skriva så att du gråter. Det är bra att vara lite ledsen, man tänker bättre då.
Ps. Idag skrev jag minst tusen floskler som, om de ej censureras, ska tryckas. Yes!
Kommentarer
Trackback
