Och jag kom inte med, inte alls, inte överhuvudtaget.

18447-86
18447-84
18447-83



Jag kanske aldrig får åka till Istanbul. Kanske aldrig får leva på gränsen. Jag är ganska glad ändå. Nu: Söka stipendie.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0