Aldrig ensam - aldrig ensam

En sak som upptagit min hjärna de senaste dagarna är att det är så hårt att ha livet som en tävling.
En annan sak var igår, i kyrkan, och det kändes så fint att allt jag hade på mig var del av någon annan också. Så gott som. Skor från mamma, min låne-Ipod, hörlurar från Helsinki, silkesleggings från min värdmamma i Tyskland, en del second hand, en väska från en faster (men inte min faster), vad jag kanske vill komma till är att det inte kändes ensamt och svårt. Och det var ändå fint att se alla människor som jag tycker om och bryr mig om där.

ps. gillar er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0