är det mos eller magi?

När jag var i Linköping glömde jag bort att det var Lars Winnerbäcks hemstad. Kanske hade det varit lite lättare att fatta våghalsiga beslut med det i bakhuvudet. Men det känns så passé. Lasse sitter i nån flådig lägenhet i Stockholm. Jag är så inte hjärtekrossad. Linköping är dött. Fattar inte den staden! När jag nu lyssnar på Dans med svåra steg känns det som en ny tid. Punkt slut. Och sedan länge punkt slut. Den där himla frasen ...jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig... har jag fått lov att ta fasta på tusen och en gånger. Har du hamnat fel, blivit lurad, dumpad, för hårt behandlad av livet, vad som helst, ja den passar bra då. Är den stenkall februari, tar det bara aldrig slut, ja. Keep going strong.

Nej, jag lyssnar hellre på familjen - det snurrar i min skalle medan jag fållar upp min nya klänning. I mitt huvud rör det sig andra tankar om hur denna vecka kommer te sig. Glasnost, hemtenta, Indiana Jones, Centralbadet, Uppsala högar, Speedmarket Avenue, Kroki, hemmamiddagar. Pretty much mitt liv just nu. Just det!

Puss&hej
Ha en underbar dag!


ps. vi tog en morgonpromenad vid åtta. Gjorde kaffe och hallonsmoothie. Käkade frukost på balkongen i solen. Vi har morgonsol där till runt tio-tiden. Det är lycka.