Singel

Jag kan inte min winnerbäck längre. För nån dag sen tänkte jag att jag lyssnade på Dans med svåra steg. Det var fel. Det där med kär i kärleken och så är på Solen i ögonen. Ja. Vad kan jag säga? Livet går vidare.

Igår i badhuset var det nästan tomt. Livet förändrades på en sekund. Går långsamare. Stan är vackrare. Simmade i en ensam bassäng, hjärnan var tom, solen sken. Försökte tänka på nått problem jag hade, nån grej med skolan, någonting jag kunde försöka lösa genom harmoniska simtag. Gick inte. Tom hjärna. Men känslan av tunga armar, sol mot husvägg senare var väl värd. Ja. Jag försöker ta det chill. Det här med att träna känns som en nyupptäckt drog. Nu är det nästan en vana. Springa vid Uppsala högar. Simma på centralbadet. Morgonpromenader. Så himla seriöst.  Vanor? Känns bra.

ps. Och jag fick grymmaste beskedet. Kickade stenhårt. Bra skriven kulturantrotenta nyligen. JA! (Jag ser detta som ett tecken på att jag inte behöver ha dåligt samvete för att jag är en extremt lat tyskastudent.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0