utan dig, men aldrig utan mig själv.

Det är fascinerande hur vackert livet kan vara, och vilka fina människor det finns.
Jag orkar halvmycket just nu. Jag orkade inte ens säga att jag inte gjorde det. Men igår, mitt i den där kräftskivan efter en flaska skåne och innan körsbärspaj skickade jag sms.
Och får tillbaka "livet gör så. du är så himla bra.".
Tack.


Jag kände på Uppsala mitt i den bästa av världar, med bästa tänkbara sällskap. Och visst, jag åker tillbaks dit igen. Storhandlar på Luthagen. Hänger i köket. Pluggar på Carolina. Men sen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0