post scriptum
ps. igår sprang jag lidingöloppet klass K30 och det var så sjukt vackert och när jag kom in på upploppet ville jag bara gråta av glädje. Det känns som att jag finns igen när jag kan springa 30 kilometer.
Dessutom träffade jag Thomas och Frida och efter mitt och Malins snack kvällen innan om högstadietiden kändes det så fint. Hela mitt orienteringsliv med alla de fina personerna och tävlingar varje helg och sjukt mycket träning var så värt det. Dessutiom var alla brighta och ingen strulade runt, drack alkohol eller hade sönder saker. På mitt högstadium var det bara savannbyxor, dåligt rödvin, smink, rökning sen femman, tafsande killar, grupptryck, extremt mycket skit snackades och aggresiva personer fanns som var elaka och hade sönder saker. Inte konstigt att jag inte passande in. Usch, jag var bara så arg på allt och alla. Typiskt tonår och typiskt skönt att ha överlevt. Numera förstår jag att alla är lite snällare och lite bättre och själv behöver jag inte vara så arg. Men också därför var det så kul att träffa Thomas och Frida och se att de fanns kvar.
ds.
Dessutom träffade jag Thomas och Frida och efter mitt och Malins snack kvällen innan om högstadietiden kändes det så fint. Hela mitt orienteringsliv med alla de fina personerna och tävlingar varje helg och sjukt mycket träning var så värt det. Dessutiom var alla brighta och ingen strulade runt, drack alkohol eller hade sönder saker. På mitt högstadium var det bara savannbyxor, dåligt rödvin, smink, rökning sen femman, tafsande killar, grupptryck, extremt mycket skit snackades och aggresiva personer fanns som var elaka och hade sönder saker. Inte konstigt att jag inte passande in. Usch, jag var bara så arg på allt och alla. Typiskt tonår och typiskt skönt att ha överlevt. Numera förstår jag att alla är lite snällare och lite bättre och själv behöver jag inte vara så arg. Men också därför var det så kul att träffa Thomas och Frida och se att de fanns kvar.
ds.
Kommentarer
Trackback
