Hej och hejdå Uppsala.
Sitter högst upp i Uppsala konsert och kongress och blickar ut över Uppsala. Att komma hit igår var verkligen så konstigt. Min cykel stod kvar där jag lämnade den för två månader sen. Samma sunkiga lakan i sängen, samma blommor som blivit vattnade alldeles för lite men ändå var jättegröna. Ni vet, som att livet stannat. Som att det drog i mig och ville att vi bara skulle fortsätta. Men nej, hela mitt jag skriker nej. Vi ska någonannanstans nu.
Och nu sitter man här högst upp i det är schabraket och skriver texter frenetiskt, det är Kongressnytts redaktion, med fem datorer och en fet kopiator som står på dygnet runt. SSU har kongress i Uppsala, man beslutar om sjukt mycket progressiv politik, och vi skriver.
Igår såg jag solnedgången från sjunde våningen, röd som ett stoppljus gick den ner över Svartbäcken.
På något plan gör det ont i hela magen. Livet som stannade.
Värre än när jag såg Antichrist.
Men att få packa ner Uppsala i banankartonger kan bli bra.
Solnedgången var ju snygg.
Puss&hej, nu ska jag fortsätta skriva krönikor och debattartiklar. Sen fota Timbaktu som uppträder ikväll.
Och nu sitter man här högst upp i det är schabraket och skriver texter frenetiskt, det är Kongressnytts redaktion, med fem datorer och en fet kopiator som står på dygnet runt. SSU har kongress i Uppsala, man beslutar om sjukt mycket progressiv politik, och vi skriver.
Igår såg jag solnedgången från sjunde våningen, röd som ett stoppljus gick den ner över Svartbäcken.
På något plan gör det ont i hela magen. Livet som stannade.
Värre än när jag såg Antichrist.
Men att få packa ner Uppsala i banankartonger kan bli bra.
Solnedgången var ju snygg.
Puss&hej, nu ska jag fortsätta skriva krönikor och debattartiklar. Sen fota Timbaktu som uppträder ikväll.
Kommentarer
Trackback
