Mitt hem är min borg
Pratade precis med Josefin på Way out west. Hon stod bland kranar i Göteborgs hamn. Rätt många som är där. Men inte jag. Hänger istället i en lägenhet som måste städas tillsammans med andra som inte heller vill städa och vad vi då gör är att sätta på Patrik 1,5 för tredje kvällen på raken.
Igår kväll som bakgrund till politiskt korrekta samtal och scones med körsbärsmarmeland.
Ikväll som bakgrund till läsningar av Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Jordahls bok har fått så djävla strålande recensioner och jag kan bara hålla med. I DN recenserar Martina Lowden, i SvD Gun-Britt Sundström. Det är två tunga aktörer det, smått geniala. De 23 sidor jag läst är magiska, den första sidan har jag läst om tre gånger. På något vis lyckas hon beskriva känslan i relationen. Alltså den relationen när man är så fascinerad av motparten att man inte kan andas, än mindre se den personen i ögonen. Där är jag experten, när spänning infinner sig är man ju död. Eventuellt brukar reaktion vara att stirra ner i backen, rygga tillbaka och flytta mina händer till andra sidan månen. Eller så. Eller bara gå. Eller skicka idiotiska sms. Ja, du förstår.
Och jag tycker att hon fångar det där. Det nervösa i en relationen du så gärna vill ha, värnar så djävla högt, som är så smart och där man tappar andan av det intellektuella utbytet, ja du vet. Om du gillar sånt kanske du också borde läsa Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet).
Nåja. I framtiden, typ imorgon ska vi flytta härifrån. Aldrig mer Södermalm, Sofia kyrka eller Bondegatan. Nu ska vi någonannanstans. Andrea till Uppsala, jag till Istanbul. Tid att tänka på annat, etc.
Om man säger så här. Fasta hyreskontrakt i Botkyrka får vänta. Jobb och sånt. Nu ska vi ju kolla på Patrik 1,5 för tredje gången på tre dagar.
Puss&kram
Igår kväll som bakgrund till politiskt korrekta samtal och scones med körsbärsmarmeland.
Ikväll som bakgrund till läsningar av Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Jordahls bok har fått så djävla strålande recensioner och jag kan bara hålla med. I DN recenserar Martina Lowden, i SvD Gun-Britt Sundström. Det är två tunga aktörer det, smått geniala. De 23 sidor jag läst är magiska, den första sidan har jag läst om tre gånger. På något vis lyckas hon beskriva känslan i relationen. Alltså den relationen när man är så fascinerad av motparten att man inte kan andas, än mindre se den personen i ögonen. Där är jag experten, när spänning infinner sig är man ju död. Eventuellt brukar reaktion vara att stirra ner i backen, rygga tillbaka och flytta mina händer till andra sidan månen. Eller så. Eller bara gå. Eller skicka idiotiska sms. Ja, du förstår.
Och jag tycker att hon fångar det där. Det nervösa i en relationen du så gärna vill ha, värnar så djävla högt, som är så smart och där man tappar andan av det intellektuella utbytet, ja du vet. Om du gillar sånt kanske du också borde läsa Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet).
Nåja. I framtiden, typ imorgon ska vi flytta härifrån. Aldrig mer Södermalm, Sofia kyrka eller Bondegatan. Nu ska vi någonannanstans. Andrea till Uppsala, jag till Istanbul. Tid att tänka på annat, etc.
Om man säger så här. Fasta hyreskontrakt i Botkyrka får vänta. Jobb och sånt. Nu ska vi ju kolla på Patrik 1,5 för tredje gången på tre dagar.
Puss&kram
Kommentarer
Trackback
