Den globala överklassen har råd
"There is no planet B", läser jag.
Och hoppas, hoppas, så att det gör ont i hela magen att dessa ledare för dessa länder kommer komma överrens om sjukt progressiv politik. Förundras samtidigt över att det på några få år gått från gräsrotsaktivister till att bli något som gör många, många människor rädda, arga och därav handlingskraftiga. Jag tror på ilska över orättvisor som handlingskraft.
I lördags morse berättade Lara om sitt nya jobb. Hon är nyutexaminerad ekonom, med master utbildning. Hon jobbar på en amerikansk konsultfirma. Hennes lön kommer vara riktigt bra, berättar hon och är väldigt nöjd. 2000 lira i månaden kommer hon tjäna. Det motsvarar ca 10 000 svenska kronor. Detta är en tjej som pratar flera språk flytande, har en master från ett av Turkiets högst ansedda universitet, arbetslivserfarenhet från flera praktikplatser och dessutom en trainee. Jag har bott här några månader nu. Jag vet hur mycket saket kostar, ibland är det häflten av de svenska priserna, ibland är det lika mycket. Ibland är det väldigt, väldigt mycket billigare. Men bara hyran för en lägenhet är inte ovanligtvis 500-600 lira. Om hon tjänar så mycket vill jag inte ens föreställa mig vad man tjänar som en vanlig arbetare. Men det vet jag. Minimilönen är 475 lira. Det är mindre än 2500 kronor i månaden. Och visst, livet är ett annat här, man bor tillsammans med sin familj i högre utsträckning och det finns så många länder som har det ännu värre. Och minimilönen på 475 är den officiella så vad tjänar man då i den svarta sektorn?
Och ni vet hur mycket man tjänar i ett land som Sverige. Vi skattar, men det gör dem också, i så gott som samma utsträckning. Ni vet vad vi får för skatten vi betalar i Sverige. De får inte samma här.
Om 5 % av den rika världens BNP räcker för att hjälpa upp länder i Afrika etc, så gör vi det. Så här skriver DN:
"Tanken att fem procent ska gå från de rika till de fattiga är dock inte ny. Även G77-gruppens ordförande, Lumumba Stanislaus Di-Aping, har tidigare framfört snarlika krav.
Enligt utkastet, som ska vara daterat den 9 december, ämnar de afrikanska länderna också kräva 400 miljarder dollar här och nu som ska stötta i kampen mot torka, översvämningar och orkaner. FN har gjort bedömningen att de kostnaderna inte uppgår till mer än tio miljarder dollar årligen 2010–2012.
Även i-ländernas ambitionsnivåer på utsläppsområdet ifrågasätts av gruppen. Enligt de 50 staterna bör sänkningen uppgå till 52 procent till 2017 och med 65 procent till 2020, båda i förhållande till 1990 års nivå. EU har i dag angett 20-procentiga minskningsmål jämfört med 1990 års nivå till 2020. USA:s motsvarande målsättning ligger på låga fyra procent."
Så Turkiet kommer klassas som ett i-land när det kommer till detta och människor här, som tjänar runt 2500 kronor i månaden kommer vara med och betala. Mindre än vad vi får i studiebidrag. Som utexad i Sverige tjänar du det tio-dubbla. Vad gör man egentligen med sina pengar? Det kan inte komma som någon överraskning att människor överlever här, att många mår bra och är lyckliga. Att även det här livet funkar. Med tio eller tjugo gånger så mycket pengar - vad gör man med dem? Så mycket forskning visar på att efter att en viss nivå på levnadsstandard så blir man inte lyckligare av mer. Vi vet det. Men vad gör man egentligen med sina pengar? Köper saker som produceras någonannanstans, som är dyrare, mer fancy, vad, vad, vad? Hur sorgligt blir det då inte med alla som pressar sig själv ut och in, för att få ett jobb med en "bra" lön. Vad är det? över 30 000? Jag vet inte! Men jag vet ju många människor som tjänar så mycket pengar. Och vad gör denna press? Åtminstone vet jag ett den gör, att väldigt många människor tenderar att göra strategiska val istället för att följa sitt hjärta. Man måste ju kunna försörja sig. Hur mycket behöver man egentligen? Vart kan det vara vettigt att lägga sina prioriteringar? Sin egen materiella självförverkligan i fråga om resor, bostäder, tjäna tjänstesektorn, den ekonomiska tillväxten. Det är så långt ifrån vettigt det kan bli. Och oavsett vad man vill säga så tillhör vi en global överklass. Om du öppnar ögonen så ser du det på varenda semester. Varenda billig pryl du köper. Det enda solidariska är att säga att vi har råd, vi hjälper, vi hjälper klimatinvesteringar, mot katastrofer och ökar deras levnadsstandard. Och vi gör det för dem som arbetar, de som sliter hårdast, i vårt land och i andra länder. Vem skulle bli olycklig av det?
Det är väl alltid problemet när någon ska bestämma över andras pengar, eller hur? Vad är rättvist, vad är riktigt. Ja, person A har mer pengar än person B, så A ska ge till B. Men C är ännu fattigare, så hon får lov att ta från C. Och så vidare.
I slutändan är det en enda stor cirkus där folk spenderar mer tid att skrika högljutt om vems pengar de har "rätt" till, istället för att bidra och skapa några egna pengar. De enda som vinner på det i slutändan är politiker som vill ha mer makt över oss alla.
Jag som person, som har mycket erfarenhet av utvecklings länder ser människor som blir Rånade på deras resurser råvoror samtidigt som man låtsas hjälpa de. Jag har ingen respekt båda för Fn som jag anser är ett kontor för USA,UK, MM som klassar resten av världen som de mindre värda.De som förstör världen med båda klimat och människoliv, genom att tillverka vapen är väst. Jag väntar bara på den dag, när utvecklings länder skapar en riktig allians och vägrar att exportera varor till väst. Då får vi se vem som behöver vem. De europiska politikerna tror att makten och dominansen alltid kommer tillhöra de. Det människor glömmer är att det alltid har funnits världsmakter som har kollapsat med tiden. Tänk på den osmaniska riker, farao, roma riket mm.
