En helt vanlig skolvecka

Om en skolvecka när halva har gått.
Om hur söndagsnatten som vanligt innebar att pyssla med media&politics för response paper men denna gång också en paper proposal.
Klassen var inställd och jag gick på videoseminarie med ett nederländskt universitet, de satt där, vi satt här och så var det videokonferans. Om EU.
När de tryckte av knappen var diskussionen vild. De sa ju inget vi inte visste, men tusan vad imponerad alla var av dig, sa de till läraren, och hon bara, jo jag vet, alla i Europa som håller på med EU vet vem jag är, och hörrni, deras lärare var ju väldigt ung. han kunde bara snacka om integration i ett historiskt perspektiv, inget nytt, och sen lite om att EU är väldigt påverkat av Frankrike och att Frankrike en gång sagt att Turkiet aldrig kommer bli medlem före Marocko. Sen snärtar läraren av med att europerna fattar inte alls, vi behöver inte dem, de behöver oss, det vi behöver dem är för demokrati och nått mer var det, men annars inte. Samma som Erdogan sa i Washington DC för två dagar sen; Kom igen Europa stå upp för vad ni tycker och var ärliga. vill ni inte ha oss i EU så säg det då, det är ju inte som att Turkiet står på sina två ben tack vare er." Raka puckar, annars får det vara. Samma story, historien igenom. Mycket kanske, aldrig öppna famnar. På kvällen den måndagen lär jag mig om ungturkarnas revolution och blir upplyst, känns det som. En revolution för modernitet bland och av utbildad elit, som föraktar fattiga och religiösa. Samma som idag.

Tisdagen hängde vi i biblioteket och ät choklad med pistagenötter. Skrev klart paper proposal.
Om min uppsats sa läraren:
-I did read it. Your paper is like your thinking - full of ideas but need to be better organised. But I do like ideas.
Vad svarar man på sånt?
Hänger på biblioteket och försöker sms:a på turkiska. Måste kolla upp presens continius, passiv suffixes och allt möjligt för att uttrycka mig klart och tydligt. Ne zaman? (När ska vi ses?) Cuma aksam? (Fredag kväll?) Turkiska kanske är mitt favoritämne. Nükte hjälper mig. Går inte på teater med hennes familj men till gymmet istället. Tänker tankar i takt med cardio-programmet. Blir klokare av 30 minuter.
Tidigare under dagen hade jag fått paket! Pepparkakor och tidingar. Läser hela numret av frihet om miljö. Kollar på alla bilder i Turist-tidningen. Bjuder turkar på pepparkakor. Per från Sverige blir gladare än turkarna.

Lyssnar på Thåström och har pytte ont i magen, ett hjärta som studsar omkring. [...som eld][över sundet - kreuzberg][i hennes sovrum]
Tio stycken fingrar, jag som längtat så, tio stycken fingrar som en hypnotisk dans.

Marketa kommer hem från GRI-test idag och hade nästan full pott. Skyst eftersom hon missade förra gången. Nu sitter hon säkert. Dessutom hade hon köpt guldiga, gröna och silvriga girlanger till mig. Vi  äter middag och ägnar den åt att prata om fredagen och en slags exakt planering av alla ställen vi vill gå till. Det inkluderar färjan till Eminönü, skobazaren, Bubblepub och sen middag och club 360 och sen ut i natten. Övernatta, plugga, andas, andas. Kanske dansa också.


 

Idag hade vi högläsningn ur dagstidningar om mötet mellan Erdogan och Obama i måndags. Det tog 3 timmar istället för 30 minuter. Bara för att vår premiärminister inte kan engelska, muttrar Mr Sabri, se bild. Annars garvar han rätt mycket åt alla arabiska ord och frågar rakt ut i luften varför tidningen använder så gammeldags språk. De måste verkligen gilla arabiska, säger han. Sen sa han att jag fick lov att göra om en läserapport, skriva ihop en till utöver den ordinarie för nästa vecka. Man tackar då.

Puss&god natt
/ En som funderar på att bli bättre organiserad. Eller så inte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0