Istanbul en lördagskväll
Lösryckta funderingar:
Kanske först och främst det faktum att Istanbul ibland kan kännas som ett enda stort vardagsrum där allt bara är mysigt och man kan hänga. Fantastiskt avslappnande, det finns bara massa ställen man kan smyga in på och känna sig välkommen på. Och överallt är det bara folk som man känner. Detta är vad Istiklal gör med ens liv. Förvisso är det bland det mest uppenbara uteliv man kan ha här, antar jag. Men samtidigt är det så det är av en anledning. Detta är två kilometer av fasader, där alla bakgatorna utgör livet. Alla är där. Kan det kännas som. Och man kan ramla runt.
Idag tycker jag bara att alla här är så himla fina. Ville mest säga det. Som bjuder med, in, ut och överallt hamnar man. Kan inte ens stava till stället jag bodde på i natt, men vad som var fint var att äta frukost med Nükte, Edda, Lara, Hasan och Berkten, bara i timmar, med massor av te, kaffe. Och oliver, alla ostar, fler oliver, asma, podga, annat bröd, fem olika marmelader. Inga pannkakor men bra ändå. Ingen DN, men bra ändå. Ingen Håkan Hellström, men Franz Ferdinand istället. Annat helt enkelt, andra gårdagskvällar, andra sängar att somna i, andra gator att gå på, annat skvaller, andra ändamål, andra krämpor, hjärtekval. Annat, men ändå samma.
Kanske först och främst det faktum att Istanbul ibland kan kännas som ett enda stort vardagsrum där allt bara är mysigt och man kan hänga. Fantastiskt avslappnande, det finns bara massa ställen man kan smyga in på och känna sig välkommen på. Och överallt är det bara folk som man känner. Detta är vad Istiklal gör med ens liv. Förvisso är det bland det mest uppenbara uteliv man kan ha här, antar jag. Men samtidigt är det så det är av en anledning. Detta är två kilometer av fasader, där alla bakgatorna utgör livet. Alla är där. Kan det kännas som. Och man kan ramla runt.
Idag tycker jag bara att alla här är så himla fina. Ville mest säga det. Som bjuder med, in, ut och överallt hamnar man. Kan inte ens stava till stället jag bodde på i natt, men vad som var fint var att äta frukost med Nükte, Edda, Lara, Hasan och Berkten, bara i timmar, med massor av te, kaffe. Och oliver, alla ostar, fler oliver, asma, podga, annat bröd, fem olika marmelader. Inga pannkakor men bra ändå. Ingen DN, men bra ändå. Ingen Håkan Hellström, men Franz Ferdinand istället. Annat helt enkelt, andra gårdagskvällar, andra sängar att somna i, andra gator att gå på, annat skvaller, andra ändamål, andra krämpor, hjärtekval. Annat, men ändå samma.
Nog om detta.
Och istället börja studera.
Kommentarer
Trackback
