Ser inte tillbaks, ändå dör jag med varje steg jag tar
Hade glömt bort den här låten. Det är ju Annika Norlin igen och jag tycker typ att jag känner henne för att jag lyssnar på alla låtar om och om igen. I söndags morse fick jag dessutom vakna till "vi kommer att dö samtidigt du och jag", för den hade min bror som mobilsignal och det är en kanske inte så lite vacker låt. Vacker är vad den är. Om hundkompisar, om att du är yngre än jag men att du röker så mycket så att det går jämt ut, och utan en bästa vän så dör man.
Så sitter jag här och lyssnar på "det gör ont för varje hjärtslag" och egentligen inte alls, men det blir ju lite deppigt, inte sant? Såg nyss världens vackraste solnedgång här, djuporange sol gick ner bakom berget. Gick och satte mig i en fotölj här på högsta våningen och såg den sjunka sekund för sekund. Sms:ade till en fin vän, gick och hämtade te. Sitter här högst upp. Marketa har gått på fest för alla som pluggar politik på master- och phd-nivå, men jag får inte gå för jag är bara erasmus. Dessutom känner jag inte den där läraren som har festen. En ung kille som bara håller på en politisk teori och vad det är för skillnad mot politisk vetenskap. Han brinner verkligen för skillnaden mellan teori och vetenskap, var på hans introduktionsföreläsning. Annars påminner han rätt mycket om lärare i dead poets society. Och jag är inte bjuden tills hans fest.
Men ja ja. Jag pluggar nu. Det går bra. Samlar information, undersöker, har stenkoll på alla svenska partiers politik vad gäller kurdfrågan, mer och mer koll på var dessa frågor gällande mänskliga rättigheter ligger i köpenhamns kriterierna. Visste ni att det handlar om tre olika kritierier, och att det i Turkiets fall rör sig om 35 kapitel. Och att kapitel 23 och 24 rör mänskliga rättigheter. Kurdisk lobby, turkiska reformer och svårigheter att hitta trovärdig uppdaterad information. Man kan ju bli trött för mindre. Men jag pluggar nu. Och det går väl bra. Och imorgon är det presentation, typ fem minuter om ämnet. Det är ju nemas problemas. Dessutom älskar jag juat den här fasen i arbetet, att ha all information och sen sätta sig ner och skriva ihop det på ett bra sätt. Går alltid bättre om man har bra ramar, stadga etc, men det är nu alla frågor kommer upp, några klaras upp, andra får strykas. Men det är nu man känner att man kommer någon vart. Att ha en disponering, en bild över hur ens text ska se ut, en halvfärdig bibliografi och hundra små utklipp bestående av tusentals ord. Dessutom har de blingat vårt bibliotek med glitter, ljusslingor överallt och sprayat Happy New Year på ingångsdörrarna. Roligt!
