är det mos eller magi?

Och så djävla sorgligt det kan vara då. Melankoliska djävla gitarr. Melankoliska djävla jag.

Drar något nödrim.

För du såg mer än min fåfångsgitarr, du slet av en dräkt av en narr, du lät min bjällror få falla. som nu, när teater känns som något befängt, i gryningen när krogen har stängt, faller bjällror från alla.
och han ringer och säger att det mörker du ser gör att stjärnorna syns lite mer.

Och det, det min vän, om hur mörkret framhäver ljuset, därom har det skrivits så sjukt mycket dikter. Men som vanligt så är det inte killen i filmen som skrivit brevet.

Och tänker dumt, kanske enfaldigt, att efter imorgon, när teoridiskussionsseminarie är över, då, då, då finns det tid.

Detta är ju enbart hål i rymden.
Sluta säg mig: "Då får vi väl kanske göra det?", och sluta säg mig: "Det skulle ju kunna bli jättetrevligt."
Vadå jättetrevligt? Vad ska vi med jättetrevligt till när jättetrevligt blir så djävla tråkigt i längden. Därom drömde aldrig de lärda.

Jag drömde aldrig om medel jätte väldigt himla trevligt, Nej.
Bara en egen vrå.
Frihet.
En katt.
Lätt packning.
Och sen ringer telefonen, det är dags för mig att gå, det är nån som vill att jag ska komma hem, det är min gamle vän demonen i sin tysta mörka vrå.

Vad är din dröm?
Krossad.
Vad är din hobby?
Undertryckt.
Vart ska du någonstanns?
Vilse.
Hur ska jag gå hem när allt är så här, jag vet att du kommer se på mig så där. Vad har du gjort ikväll, vad har du bestämt? Du sa att du behövde tid, du hade tid.