är det mos eller magi?

Amelia Andersdotter 22 år blir yngst i Europaparlamentet.
Ja, Lissabonfördraget gick igenom.
Jag och Marketa har pratat om den tjeckiska presidenten Klaus många gånger.
Hur han tycker att han gör demokratin en tjänst, etc.
Han var en viktig del i hennes text "Why my grannie want's the communist back" som hon skrev till Tvärdrag.
Hon säger att han skämmer ut Tjeckien.
Korrupta, lata och ineffektiva är deras politiker. Satta på undantagstillstånd gång på gång. Omvalet som behöva nu skjuts på framtiden. Demokratin brister. President som håller stenhårt på sin makt. Men vad vet jag? Faktiskt inte så mycket.

Att Lissabonfördraget gick igenom betyder bland annat två saker; En parlamentsplats till för sossarna - Jens Nilsson. Dessutom betyder det att att nu börjar kampen om toppjobben. Vem ska få posten som talesman? Utrikespolitisk talesman? Kanske är detta lite historiskt va, jag skrev min uppsats i samhällskunskap B om den här konstitutionen. Det var våren 2005 och en evighet sen. Igår gick det igenom. Och EU kommer få som president och utrikesminister. Det känns rätt läskigt faktiskt.

Undantaget som president Klaus kämpade för? Att Tjeckien inte ska tvingas att återge egendom till tyskar som fördrevs ur landet efter andra världskriget. Sådant som gör att man ser hur ytliga vissa sår är.

Såsom jag tänker varje sekund jag läser om turkiets gigantiska armé, om de enorma summor som investerats i militär utrustning de senaste 20 åren, efter historiens slut, märk väl. Djävligt ytliga sår. Många, många artiklar om Turkiet handlar om alla potentiella fiender, vilka allianser man ska ingå. Tar man 1900-talet med lite perspektiv så ser man hur flyktig all fred är. EU känns som ett undantag med sin 50 år på nacken. Hur fan ska det gå?

Och snackar vi fred så ge inte upp på den då? Som Alf Svensson sa i somras när jag intervjuade honom om hans nya position som europaparlamentariker? Nu struntar vi i att han är kristdemokrat. Förresten är det djävligt kristet att snacka om fred, vända andra kinden till etc. Inte för att de är bra på det.
- Min valrörelse handlar om den som älskar freden, jag blir bekymrad om de som säger att det är passe, det kan vi väl lämna nu. Men det tycker jag är bedrövligt om man tror att människor som lever nu skulle ha nått någon högre grad av intelligens och visdom, att vi inte skulle kunna tända en ny eld, berättar Alf.
Alf berättade att han var historielärare och att han många, månnga gånger föreläst om hur gränsdragningar gjorts om. Han berättade också om föraktet han ser i EU, om att de stora, gamla medlemmarna inte verkar orka engagera sig längre, att vissa länder inte ses som lika viktiga. Det är de nya östmedlemmarna, det är Balkan med närområden. Alf verkar mena att man inte får bli bekväm. Alla parlamentariker jag pratar med berättar att de tycker att fredstanken är det viktigaste. Alf är den enda som är gammal nog för att se hur det startade, och för att sörja det som går förlorat.

Heja freden.


ps. Jag är så trött på militärrevolutioner, militärhistoria, krigsdetaljer, vapen, rustningssiffror, allianser, fiender och död. Vill ha fred i hela världen. Nu. Vill verkligen inte att ett land som Turkiet - som behöver sina pengar till att ta hand om sina sopor, utbilda sina medborgare, sjukvård till barn och reformer i samhället - ska lägga pengarna på att rusta sin militär. Det kommer bli deras död med alla militärkupper. Lägg ner. Våld föder våld. Och varför går teori för Internationella Relationer alltid ut på att försvara varför realismen. Varför försvara idéen om att politik först och främst handlar om makt baserad på militär styrka. En värld där alla bara tänker på sig själva är dömd att gå åt helvete. Försvara det inte, det är inte rätt. Det finns andra vägar, allt annat är sjukt cyniskt. Är det inte banalt att ett ämne som IR fortfarande snackar om dylikt. Ge oss lite akademiska visioner.

ps2. Sverige och EU ut ur Afganistan. That's not way to go.