"Berätta om dagarna som går, i den grå staden, i november"
Jag lyssnar på Wrangborg och Stormen här.
- Lyssna på mig när jag säker att vi behöver varandra, som en säkerhet, att vi ska välja styrkan tillsammans, välja hoppet om att nån gång kunna andas ut. Vara svagast med världens starkaste. Vara tröttast, men orka hela vägen, berätta, säger hon.
Skeppet kommer nå sitt mål.
Vi kan älska varandra de få timmarna innan skiften vänder.
Det här är vackert, en vacker kväll. Dricker varm choklad och Marta dricker varm choklad för jag hämtade det till oss från Kahve-cafét. Ibland har man bara för mycket huvudvärk och Martas mamma sa till oss över knagglig skypelina att sådana här kvällar behöver man faktiskt choklad.
Idag kom hösten hit förresten. Blir nog inga fler bilder på bara ben, solglasögon och slappa dagar. Idag föll löven, ligger i ringar under träden och svinunfluensan ligger tät över kampus. Idag på turkiskan lärade jag mig säga:
- Yorgunuyorum.
Det betyder: Jag är trött. Efteråt pratade jag med Güniz som är vår sötaste lärare i knalligt rött hår. Hon var trött, åttonde timmen av undervisning. Det är becksvart utanför och i tre timmar har hon smashat grammatik på oss. Själv tänkte jag att idag lärde vi oss sjukt mycket, fastän jag lutade huvudet mot väggen och bara ville få vila. Güniz sa att vårt schema var jättedåligt, för alla. Jag ville byta grupp och vara ledig på onsdagar så jag kan vara med i civic involvement project, med flyktingar i Kadigköy. Det gick bra tyckte hon.
- Lyssna på mig när jag säker att vi behöver varandra, som en säkerhet, att vi ska välja styrkan tillsammans, välja hoppet om att nån gång kunna andas ut. Vara svagast med världens starkaste. Vara tröttast, men orka hela vägen, berätta, säger hon.
Skeppet kommer nå sitt mål.
Vi kan älska varandra de få timmarna innan skiften vänder.
Det här är vackert, en vacker kväll. Dricker varm choklad och Marta dricker varm choklad för jag hämtade det till oss från Kahve-cafét. Ibland har man bara för mycket huvudvärk och Martas mamma sa till oss över knagglig skypelina att sådana här kvällar behöver man faktiskt choklad.
Idag kom hösten hit förresten. Blir nog inga fler bilder på bara ben, solglasögon och slappa dagar. Idag föll löven, ligger i ringar under träden och svinunfluensan ligger tät över kampus. Idag på turkiskan lärade jag mig säga:
- Yorgunuyorum.
Det betyder: Jag är trött. Efteråt pratade jag med Güniz som är vår sötaste lärare i knalligt rött hår. Hon var trött, åttonde timmen av undervisning. Det är becksvart utanför och i tre timmar har hon smashat grammatik på oss. Själv tänkte jag att idag lärde vi oss sjukt mycket, fastän jag lutade huvudet mot väggen och bara ville få vila. Güniz sa att vårt schema var jättedåligt, för alla. Jag ville byta grupp och vara ledig på onsdagar så jag kan vara med i civic involvement project, med flyktingar i Kadigköy. Det gick bra tyckte hon.
Kommentarer
Trackback
