Dödslistor från Afganistan
Kriget i Afganistan. Så djävla många som går sönder. Nu måste vi börja dricka te istället för att döda varandra. Egentligen finns det inga ord. Jag trodde till exempel aldrig att jag skulle se och förstå hur sådana listor ser ut, där man läser om någon man känner dött i krig. Sådant man läser om i böcker. Jag fotade de här två bilderna från dagens tidningsläsande. Känns rätt brutalt. Och Storbrittanien är rätt eniga nu, ni vet. Krigsviljan är över. Det handlar om de som lider, om samvetet och om hur söndertrasade sinnet och själen blir hos de soldater som kommer hem. Märkligt nog sammanträffar detta med att svenska insatser intensifieras allt mer. Det var länge sedan Sverige var stridande part, och nu är man helt plötsligt där.
Åka hem och åk dit igen.
Gör om och gör rätt.
Vi kan aldrig intervenera främmande land och tro oss ha rätten att döda. Vi kan inte hjälpa på så vis. Vi måste göra andra saker. Vi måste låta människor leva, gå i skolan, vara med sina familjer, vi kan hjälpa dem laga deras vägar och spela fotboll med dem. Britterna vill dricka te och prata. Det måste vara den svenska linjen också.
