En helt vanlig tisdag
Tar mig friheten och lägger upp den här fantastiska bilden som jag tog idag. Pär pluggar också egentligen i Uppsala - slut på personliga detaljer om honom. Här gillar folk att säga till oss:
- Nu är det väl bra kallt i Sverige va?
Ah. Det är så kallt att människor inte går ut, det är mörkt hela tiden och man bara hör hur det snöar hela tiden. Eller varför inte:
- Du kan väl inte frysa, i Sverige är det ju jättekallt?
När jag berättade för Simone om debatten om verklighetens folk hemma så sa hon:
- Men kan någon tycka så i Sverige? Vi säger ju alltid att Sverige är så himla progressivt och att män och kvinnor går sida vid sida.
Det kan man tro ja. Så jag berättade ännu med om G Hägglunds planer för Sverige. Att man inte ska provocera, helst inte prata om hemska saker, om man vill sitta vid sitt köksbord ska man få göra det, vill man vara normal får inte de onormala störa, och så vidare. Ni vet ju. Hon skrattade och sa att det lät precis som deras kristdemokrater i Tyskland och man bara WHY? Hur kan Merkel vinna så mycket makt? Då var svaret rätt lätt:
-Vi behövde en stark ledare för vårt land i en sån här svår tid.
Kändes ändå rätt bra. Sägs ju att Bush spelade rätt hårt på att han skulle trygga sitt lands framtid, att de krävdes en riktig karl till det. Vi garvar rått åt Merkel som modersfiguren. Helt plötsligt så kändes det bara som same same, but different. Egal. Spelar ingen roll. Spela samma kort. Den enkla analysen är dessutom att CDU i Tyskland förenar de konservativa värderingarna med social ekonomisk politik och därför går de hem. Man kan ju inte provocera för mycket, men socialt skyddsnät behövs trots allt. Idag är förövrigt dagen efter 20-årsjubileumet av Tysklands återförenades och jag tjuvlyssnade på en av tyskarna när han sa att han hade hemlängtan just idag. Förbannat stor dag.
Fick snabbtänka lite på socialdemokraternas problem - hur man ska förena sina väljargrupper. Först suckade jag hur tungt som helst, för det verkar så himla svårt att få in den tunga anti-rasismen, feminismen, queer och progressiv, stenhård miljöpolitik i bland de traditionella frågorna. Ibland känns det som att det finns många som inte ens vill försöka. Men sen tänkte jag på historien, allt som hänt under 1900-talet. Att få igenom allmän rösträtt med kvinnor inkluderade, ge folk mer än noll dagar semester, skriva ut homosexualitet från FASS register över sjukdomar, låta kvinnor arbeta som om de vore människor och inte barnmaskiner, det kan ju inte alla gånger varit lätt. Men det gjordes ändå. Låt oss inte fega ur. Fram med visionären i varenda liten djävel i detta land. Varför göra det lätt för sig när man kan åstadkomma något brilljant? Vem älskar inte att provocera, speciellt om priset för att låta bli är en stagnation vid G Hägglunds köksbord?
Och idag är det 26 grader varmt, vi låg i gräset och åt glass och pratade om besök, pepparkakor och om man verkligen kunde ogilla modern konst. En röst på ja, en på nej. Dagen har annars inneburit timmar i korgstol i solen för att läsa omvälvande artiklar om turkisk inrikespolitk och hur den influerar utrikespolitiken. Mer om det.
Puss, puss!
Trevlig tisdagskväll. Här ska vi på rockkonsert.
