Ett uns av hemlängtan

Jag saknar skogen.
Jag saknar min cykel.
Eller närmaste bestämt vad man kan göra med den.
Saknar att ha ett hem.

För vad hittar man vidd och i världens femte största stad?
Och om nu inte det vore tillgängligt, skulle man kunna få gå på en vanlig promenad då.

Känner mig så himla svensk just nu. Får skrämmande huvudvärk av folksamlingar, förstår inte vad gälla röster vill säga mig, vill tillbaks till naturen. Vill äta normal mat. Kunna baka ett bröd. Ha mina egna möbler. Ni hajar.

För mig är naturen synonymt med att leva ett normalt liv. Här har vi fängslat in oss innaför stängsel, mot urbaniseringens kraft. Jag fattar inte vart man ska gå om man vill få tänka klart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0