Hej Uppsala!
Margareta skickade senaste numret av Akademikern till mig ju. Här skriver jag om Uppsalas Studentliv, om fester, extrajobb, studier, livet.
Tror ni det är kul att skriva om alkohol i Uppsala? Tror ni att det är kul med bakgrunden av alla man ser som far illa? Vad är alkoholism? Bland unga? Det tar ju tid innan de riktigt tunga symptomen kommer - när dina nerver kraschar, när du har fler döda än levande hjärnceller. Beroendet kommer snabbare. När livet bara snurrar kring en grej, när du planerar dina aktiviteter efter alkohol. Hur mycket alkohol bjuds det på på festen, behöver jag gå på systemet, hur mycket behöver jag för att bli full, kan jag ta sovmorgon imorgon, kommer du inte heller ihåg något, och fan, jag skulle inte ha gjort det där. Missade tentan för att jag var ute för mycket och facebookgrupper som heter "passa på nu, efter studentlivet kallas det alkoholism", men jag behöver ju bara slappna av lite, det är ju socialt, kom igen nu.
Alla, alla säger att de aldrig skulle dricka så här om de hade ett jobb, när de får ett jobb alltså. När de pluggat klart. Men så säger ju alla som har beroenden. Alla säger att de kan sluta röka, inte äta socker, alla säger att de ska börja träna. Alla säger att de kan sluta. Och att de skulle.
Alla säger att de skulle berätta, be om hjälp. Aldrig gå bakom ryggen, inte ljuga, inte utnyttja de som står nära. Inte sabba plugget, vännerna, den ekonomiska situationen. Men sorry va, för det är vad som händer när man låter ett beroende ta över livet. Och då spelar det ingen roll om du är 22 eller om du är 50.
God natt världen.
