Istanbul calling
Skulle vilja berätta om saker som gör mig glad idag.
Så väldigt glad.
Om människor som kommer hit och hälsar på. Som jag tycker så mycket om.
Andrea mailar mig sent fredag kväll, när jag var övertygad om att hon och AK var på Orange, långt borta från Istanbul. Då mailar hon och frågar om det går bra att hon kommer den 28 november vid nio-tiden på kvällen. Självklart!
Att M Modin är så himla flink och hittar de bästa resorna - kommer hit den 14 december, via Riga, tillsammans med Gurkan.
Mamma säger över skype att det är bäst att de bokar sina resor nu då. Jag har ett ställe till dem, vid Galata Tower.
Kan typ inte tro att det kommer hända på riktigt. Är dessutom lika glad, rörd, tacksam över alla som säger att de vill komma. Jag och Bullan kan väl få dela på äran?
Dessutom himla fina sms, om dryga saker, om hemska saker, om vackra saker. Alla mail. När kommer du hem, när kommer ni hit, kan vi prata. Mail om choklad, om kärlek, om bostadstäckningar, google wave om istanbulplanering, mormor och morfars brev, idag kom senaste Akademikern från Margareta.
Att få leva här, samtidigt som få ha det i ryggen, är så himla fint.
När man är så här långt borta förväntar man sig liksom inte att folk ska komma hit. Tid, pengar, allt. Allt som kan hända.
Jag tycker så mycket om er och jag är så glad att ni kommer.
Istanbul är mycket mer än vad jag någonsin kunde tro. Det hoppas jag att ni ska få uppleva också.
Så väldigt glad.
Om människor som kommer hit och hälsar på. Som jag tycker så mycket om.
Andrea mailar mig sent fredag kväll, när jag var övertygad om att hon och AK var på Orange, långt borta från Istanbul. Då mailar hon och frågar om det går bra att hon kommer den 28 november vid nio-tiden på kvällen. Självklart!
Att M Modin är så himla flink och hittar de bästa resorna - kommer hit den 14 december, via Riga, tillsammans med Gurkan.
Mamma säger över skype att det är bäst att de bokar sina resor nu då. Jag har ett ställe till dem, vid Galata Tower.
Kan typ inte tro att det kommer hända på riktigt. Är dessutom lika glad, rörd, tacksam över alla som säger att de vill komma. Jag och Bullan kan väl få dela på äran?
Dessutom himla fina sms, om dryga saker, om hemska saker, om vackra saker. Alla mail. När kommer du hem, när kommer ni hit, kan vi prata. Mail om choklad, om kärlek, om bostadstäckningar, google wave om istanbulplanering, mormor och morfars brev, idag kom senaste Akademikern från Margareta.
Att få leva här, samtidigt som få ha det i ryggen, är så himla fint.
När man är så här långt borta förväntar man sig liksom inte att folk ska komma hit. Tid, pengar, allt. Allt som kan hända.
Jag tycker så mycket om er och jag är så glad att ni kommer.
Istanbul är mycket mer än vad jag någonsin kunde tro. Det hoppas jag att ni ska få uppleva också.
Kommentarer
Trackback
