Love me or leave me - Nina Simone
Idag är det inte många i biblioteket. Närmare bestämt ingen. Sitter i ett gigantiskt rum och hör ekot av mina egna tangenter.
Men det gör liksom inget idag. För jag vill göra det här! Jag vill inte vara bakfull, eller äta hamburgare eller vad som helst. Resa skulle jag gärna göra, eller ströva runt i Istanbul. Men jag vill också gräva ner mig i den senaste forskningen om ungas politiska deltagande och nya former av media. Är ju asspännande!
Idag är jag dessutom lite lack på alla som säjer att de inte kan identifiera sig med att politiskt parti och då bestämmer sig för att inte bry sig. Varför tycker man inte att ens egna åsikter är viktiga? Varför vill man ge bort makten till männen med pengarna de stoppar i fickorna, de världsfrånvända. Det är ju inte som att historien tog slut, man behöver inte låta någon annan sätta agendan åt en. Speciellt inte marknaden.
Världen är inte svart och vit - sju riksdagspartier är inte det enda vi har. Organisera sig för det man tror på, kanske man kan göra ja.
Lyssnar på Nina Simone och har mer än 10 sidor text, skrivna alltså. Nu kom det dessutom en person till biblioteket. Och ja, i smyg drömmer jag om lediga söndagar.
