Om att gå till doktorn

För det första; det här kampuset (vad säger man på svenska, kampus eller campus? Inget antar jag.) är lika stort som min värld i Uppsala.
Att gå hemifrån till biblioteket tar lika lång tid som att gå från Svartman till Karin Boye, Carolina eller Daggen.
Det är längre till mataffären än till lutis.
Längre till bokhandeln än till Studentbokhandeln.
Långt till gymmet, men i Uppsala brukade jag inte gymma.
Närmare till sjukhuset än till Studenthälsan.

För det andra; är det Uppsala som är litet eller är det bara min värld i Uppsala?

I receptionen hjälper killen bredvid att tolka för mig.
Ingen snackar engelska på sjukhuset.
Man får direkt ett munskydd, hallå svinis.
De ropar upp en med id-nummer. Mitt är on-iki-yedi-alti-bes.
I väntrummet tar sjuksköterskan pulsen på alla.
Man blir inkallad till receptionen för att ta tempen.
Sen in till doktorn och det är helt plötsligt en ung kille som pratar engelska.

Han kollar min hals, han lyssnar på mina lungor.
Säger att jag är mittemellan, att han inte kan säga om infektionen kommer bryta ut.
Det är svinis-tider i Turkiet, många skolor har pork-flu holiday.
Jag känner mig rätt okej.
Marketa vill inte ha svininfluensa och fick mig att gå hit. Man smittar lätt andra.

Han ger mig antiobiotika och frågar vart jag kommer ifrån.
Jag säger att i Sverige kör vi inte med så mycket antiobiotika.
Skrattar åt mängden medicin han ger mig. Spray för halsen fyra gånger om dagen. Något flytande.
Och ta tabletterna två gånger om dagen tills paketet är slut.
Han säger, nej visst, du måste inte, du kan ju gå.
Men att Istanbul är en rätt stort stad med många infektioner.
Är du inte rädd att människor bli resistenta mot antibiotika, frågar jag.
Nepp, han har ju varit läkare i tre år och ännu inte stött på någon som blivit det.
Skrattar och tycker att jag får ta seden dit jag kommer.
Nu är du i Turkiet, nu ska du ha alla de här medicinerna.
Men jag slutar här då, och så stryker han ett streck på receptet han skrivit ut.
Skickar ett mail till mina lärare imorgon om att han sjukskrivit mig.

Men jag har ju test imorgon. I turkiskan.
Va! Har du pluggat till det då, frågar han.
Ja, säger jag.
Då ska jag förhöra dig nu.
Vilka resulterar i att jag får säga allt jag vet på turkiska.
Massa trevliga saker.
Hej jag heter maja vad heter du vad trevligt att träffas hur mår du då jag mår bra och vart kommer du ifrån jag kommer från sverige och jag bor här på kampus, vart bor du och vi ses snart igen, hej då. Hoppas att ditt jobb går bra för dig, godmorgon, goddag, godkväll, godnatt, lycka till, grattis, inshalla, mashalla.

Kolay gelsin, säger jag till doktorn och han säger haha, om du tror att mitt jobb är lätt kan du göra det själv.
Så ska man tydligen svara. Bevis på att de har humor i turkiet.
Skojig doktor.
Ska bara hämta all medicin.
Så bra gick det för mitt immunförsvar.

Och sen fortsätta plugga. Läser jättespännande artiklar om vad som hände utrikespolitiskt sett för Turkiet efter Kalla Kriget. Då blev det mer aktion kan man säga. Mr Sayari har precis mailat och gett mig tillåtelse att jag får komma till skolan om jag mår bättre imorgon. hehe.

puss puss.
hoppas alla andra är friska!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0