Var är författarpopstjärnorna?
Samtidsförfattare, samtidspoeter - var är de?
"Finns det någon Linda Skugge nuförtiden, finns det bittra böcker fulla med svärord skrivna av mustjejen som inte fick hångla i högstadiet att tillgå idag?
[..]
Det där är en sak som jag verkligen kan sakna med 90-talet, författarpopstjärnorna, det finns ju inga kvar nu. Det kommer inga nya. Nuförtiden ska alla unga författare sitta i kläder av ekologiskt odlad bomull och säga tråkiga, politiskt korrekta saker om sina tråkiga, låtsaskulturella böcker. Varför kan ingen röka i teve och posera lite, bara någon endaste gång, varför kan ingen bara säga ”du vet jag är bisexuell” och be om en drink? Varför har ingen nagellack? Hade ju varit så mycket roligare ju! Varför kan ingen åma och kråma sig lite, vara lite full eller hög, vara lite förvirrad. Kultur blir lätt så tråkigt, kan ingen åtminstone vara lite snygg?"
Samtidskildringar? Poesi på svenska? Vem har skrivit 2000-talets roman? Är det Stieg Larsson, Camilla Läckberg eller Denise Rudberg? Vi verkar leva i ett urvattnat decennium. Om två månader är det slut.
Här är hissmusiken på vägen dit.
Små, små steg
Töntarna
Bjurö Klubb
Jag säger bara - Björn Ranelid!!!
Men kan du inte komma på några ungdomar? Han kan väl knappast räknas?
Charlotte Roche är tysk. Och typ vuxen. Och jag har inte ens läst hennes bok.
Det är ju vi som varit mellan 14-24 i detta decennium. Det här är ju sorgligt.
Kanske någon av dagens bloggare och medieprofiler, jag puttar för Hanna Hellqvist och Hanna Fridén. Frank och Transit på den gamla goda tiden. Underbara Clara, Studentbloggen i Lund och min kompis Bo.
Föräldrakrisen ger jag med förtroende till Alex Schulman och till Joanna på http://vackrakladerochannat.blogspot.com/
Jag ser ljust på framtiden, men vill ändå avsluta med att citera ett utdrag ur en okänd tonårspoets livsepos
Varför är det så svårt
Varför är livet så hårt
Framfört med stor inlevelse och kärlek en varm midsommarkväll i skånetrakterna.
Jag tycker att Björn Ranelida alltid ska räknas.Att sälja sig så fullständigt och samtidigt göra anspråk på finkultur är ju fortfarande provocerande. Men sant att han inte är så ung.
Annars är väl dagens provokation kanske att vara helylle? Det känns ju kanske inte så himla kontroversiellt eller nyskapande att röka eller vara bisexuell. Så som Karin påpekar: dagens rebell är kanske Underbara Clara. Att gifta sig vid 22 och vara kristen tycker jag känns extremt provocerande. Medan t.ex den där Valerie Solanaspjäsen vi såg på Dramaten där alla var nakna, hade lesbiskt sex och rökte på scenen var lite av en axelryckning. Det har gjorts förut liksom. Det är mer att följa konventionerna idag än att spränga dem.
Men Martina Lowden kan kanske också vara en bubblare? Hon har ju starka åsikter och odlar sin egen extrema stil, men som ju är extrem för att den är nördig, och lite sexuellt ambivalent.
Sedan har vi Fittstims kanske solklara efterföljare Könskriget.
Kampen är inte död även om inte Linda Skugge är drivande kraft längre.
På kulturscenen kanske vi kan slå ett slag för t.ex. Anna Vnuk och Lo Kauppi (P3 profil, P3 profil).
Navid Modiri
Tema dagens provokation är intressant. Om jag får återvända till herr Schulman, hur provocerande är det inte när någon som ska vara "elak" går och skriver en blogg om sitt söta barn - gulli gull?
Och jag har glömt trumvirvel Nour El-Refai. Hon gav i alla fall mig en röst som jag lite glömt att jag hade.
Samt att vi inte ska glömma att det inte behöver vara nutid för att vara aktuellt - Selma Lagerlöf, Simone de Beavouir, Bang, Karin Boye, Erica Jong.
Martina Lowden ska återigen upp på min to read lista, hon kommer upp för ofta för att förbise.
Javisst har ni rätt! Jag har tänkt precis som ni. Som du säger Josefin, vad som var provocerande på 90-talet är blassé idag. Om man vill ha den stilen finns den dessutom fast värre med Fridén och kompani. Egentligen är det inte alls tråkigt nu, allt känns mer extremt idag, de hade ingen blondinbella, ingen anton abele, ingen maria abrahamsson, ingen underbaraclara, ingen alex schulman eller katrin zytimierska - ( personkulternas decennie?! är vi amerikaniserade? Många av de är ju lätt som popstjärnor så jag tycker verkligen personen jag citerar är fel ute.)
Men lite vilse är det ju - feminismen är vilse, alla -ismer är vilse. Linde Skugge hade ett lättare jobb, men könskrig känns smartare än fittstim.
Martina Lowden känns alltid provocerande. Jag tänkte bara att hon gick in i gruppen med helyllepersoner men det gör hon faktiskt inte. En generalisering som träffar snett ju!
Vem är det här:
"författare sitter i kläder av ekologiskt odlad bomull och säga tråkiga, politiskt korrekta saker om sina tråkiga, låtsaskulturella böcker."
Ingen av dem vi sagt! Inte ens miljöpartiserna, de dricker för mycket bubbelvin.
Enkelt sagt då; den där uppgivna ungdomen som vräker ur sig saker värre än Skugge skriver inte böcker men kanske en blogg, gör radio eller musik. Och det måste väl också säknas?
