är det mos eller magi?

Just nu har jag en bokcirkel med mig själv. Jag läste aldrig Det andra könet när jag var 17 eller 14, och fick aldrig den där feministiska uppenbarelsen som får vissa att börja röka, skaffa dreads, ägna sig åt konst och naturen, andra bara att bli brilljant smarta. Det kan man tycka är gruvligt synd. Eller så kan man hånskratta. Eller så förstår man inte.

Men jag läser den nu. Man får gärna vara med i bokcirkeln, om man vill. Den är öppen för alla. Jag är bara på sidan 40 än så länge, i en svensk översättning från 1976. Har kommit fram till kapitlet om historia. Vi är på stenåldern och analyserar teknik, arbetets betydelse och det här med att få barn. Har också läst biten då de Beauvoir dissikerar Engels, att hans logik inte är tillräcklig. Jag gillar det däremot. Här serverar vi ett litet klyshigt citat.

"Det är motståndet från den gamla kapitalistiska paternalismen som i de flesta länder förhindrar att denna jämlikhet att förverkligas."

Men det räcker inte, och de Beauvoir vill inte göra det så enkelt att kvinnor underställs på samma vis som klasskillnader underställer grupper under andra maktutövande grupper. Och vad för grepp som mer krävs kommer hon att utveckla.

Vad som hon själv dissar rätt hårt är det första kapitlet med biologiska förutsättningar, och hur de skiljer sig mellan män och kvinnor. Hon ber om ursäkt för detta kapitel, men hallå? Hur många är det inte som undrar vad det är ens kropp gör? Jag tror att dylika insikter är mycket viktiga för att förstå sig själv. Och då får man av de Beauvoir en rätt skyst genomgång på typ 15 sidor om hur hormoner, kalknivåer, organstorlek, fertilitet etcetera hänger ihop och hur de påverkar din kropp och dig som person.

Vad man dock redan här skönjer är ett förakt och en alienation från den egna kroppen. Påståenden som att de flesta kvinnor inte känner igen sin kropp periodvis, att man inte vill kännas vid den etcetera är rätt sorgligt tycker jag. Någonstans tycker jag att man ändå måste ta sig makten och ansvaret över sitt eget liv, och dit hör att gilla läget. Vi är födda med de här biologiska förutsättningarna, och många av dem är helt fantastika. Så jag säger gilla läget, men för den del inte att man ska ignorera dessa biologiska förutsättningar. Här tror jag istället på upplysning för att skapa bättre kontroll och självkännedom. Och då hjälpte till exempel det första inledande stycket om den biologiska kroppen mig mycket. Så man skulle kunna säga att den gamla klyshan - kunskap ger makt - funkar även här. Det är din kropp. Gilla den och lär känna den. På något vis är det som att de Beauvoir låter den manliga kroppen vara normen och som något avundsvärt. Det gillar jag inte. Men visst, tesen i hela boken är att utreda vad det är som gör kvinnan till det andra könet, vad som har givit henne mindre makt etcetera. Och vad som då också gjort mannens kropp till norm. Kan man ändå få önska ett litet större drag av exotiserande? Återkommer.