är det mos eller magi?

Istanbul är världens femte största stad, tydligen. Det var lite som att tappa andan. Det är så djäkla mycket här alltså. Idag när vi sprang marathon var det mestadels i Fatih. Och över Bosporen. Över längs med Gyllene Hornet. Och bort, bort, västerut längs Marmarasjön. Och det gjorde ont.

Har i en timmes tid försökt ladda upp bilder från denna helgen. Problematiskt dels pga teknikaliteter men också för att jag inte orkar tänka på vilka bilder jag skulle ladda upp.
Små rosa plaststolar där man sitter och dricker te medan man funderar på vilka skor man ska köpa?
Andra te-bilder?
Demonstrationer och politiska utläggningar om hur socialismen mår i detta land.
Om hur poliserna mår i detta land?
Förra helgens bergsvandring?
Äta godis?
Fortsätta lyssna på Markus Krunegård?
Marathonbilder?

Min hjärna pallar helt enkelt inte att tänka klart. Jag kan inte gå och måste skaffa kryckor. Stressfrakturer i fotvalven, glassfärgat nagellack, gröt och PM inte ännu skrivna. Behöver skriva lång estetiskt snygg betrakelse av Istanbul, 20 år efter murens fall, filantropiskt i socialismens utkant.


Jag orkar helt enkelt inte tänka och ska försöka sova istället. Det gör ont. Somnade i trappan på färjan mellan Eminönü och Kadigköy. -Bayan, you have to wake up.
Vill inte röra mig. Lyckades dela till mig en discotaxi med Jia Li för 30 YTL. Han körde vilse som fan. Marta gav mig painkillers och choklad. Somnade med Kristan Lavransdotter och glasögon. Har jordnötter i sängen. Vet exempelvis inte vad jag gör hösten 2011. Vad gör du hösten 2011?

Jag fortsätter lyssna på Markus Krunegård.
Och ger er den här nattbilden från Istanbul. Det är så djävla vackert att jag går sönder lite, varje gång.