En helt vanlig dag på campus
Här sitter Maria José Yeler och bara fixar allt åt oss som är utbytesstudenter. Om man pluggar här verkar inget vara något problem, man kan ta vilka kurser man vill och om det är något utöver det så kan de bara fixa. Hon bara fixar och skrattar och berättar allt man behöver veta i form av detaljer och vad man kan strunta i och vad som är viktigt. COME ON PEOPLE.
Dessutom är hon gravid i sjätte månaden och när jag kom dit för att beklaga mig och fråga om råd hur jag skulle hantera min förnyelse av learningagreement så pratade vi bara om föräldraförsäkrning.
Livet är hårdare här, än i Spanien. Spanien är ändå rätt konservativt, som hon valde att uttrycka det.
Men ändå som att hon lever i en bubbla på Sabanci och med utländska vänner.
Men att anpassa sig till turkiskt samhälle, det är hårdare.
Här har mannen i förhållandet möjlighet till att ta ut hela tre dagar ledigt när han får barn.
Kvinnan har fyra månader, sen är det obetalt tjänstledigt som gäller.
Jag berättar om Sverige och vår diskussion om delad föräldraförsäkring och hon säger: Wow, that's really philosofical. And so great. Vi pratar om Island och slutsatsen är: Det är rätt grymt för barnet, för familjen och för hela samhället att män och kvinnor har en individuell rätt att vara med sina barn.
Filosofiska diskussioner?
Det är rätt spännande att vara här. Man är som sjukt stolt över sitt patriarkala hierarkiska samhälle, som dessutom är sjuk segregerat. Det finns så många människor med alltför låga löner som jobbar här på campus. Det är äckligt. Men snart känner man kanske dem lite bättre, det är alltid samma personer som kommer och städar hos oss. Maria berättar om människorna som är anställda enbart för att servera te till de anställda. Hon har aldrig använt den servisen, hon vill inte uppmuntra den. Under föreläsningen om kulturskillnader berättade föreläsaren om sina egna klascher när hon varit utomlands. Om att det i USA inte fanns någon som serverade te på kontoret där hon jobbade. Och hon bara; Hallå, om jag orkade gå att hämta te själv, då skulle jag ju inte behöva det. Hur dumma är de liksom?
Kulturkrock. Krock. Krock. Krock.
Men med spännande menade jag mest att man bara öser in genusperspektiv integrerat i många kurser.
- And I don't wanna have any papers written on the issue female adverisment or something like that, come on, we are beyond that today. A genderperspective should be included whatever you write. Am I clear? Min professor i Media and Politics förtydligar sitt budskap.
Detta rätt bra synsätt i kombination med denna totala trångsynthet som råder i övriga samhället. I Sverige är nya grepp implementerade steg för steg, men akademin har ibland svårt. Här är akademin rätt grym, men samhället hopplöst efter. Maria uttrycker det som så; Här är det bara eliten som förespråkar genus.
Verklighetens folk i Turkiet ser vi istället i den omröstning om en ny lag i Ankara nu i dagarna. På agendan; Kan vi lagstifta om att män och kvinnor är jämlika och att de därför ska ha lika rättigheter?
Det lutar åt nej.
Gillar den här norrländskan som dyker upp plötsligt "man är som sjukt stolt". Intressant f.ö att man lyckas integrera genusperspektiv i Turkiet men inte på Ekonomikum! Nu blir jag ännu en gång lite inspirerad att ta upp Beauvoir (har ju inte rört mig en sida sen sist tyvärr...).
alltså jag tycker norrländskan har sina poänger lite här och där, "som stolt" är inte exakt detsamma som stolt, det finns en lite hake, man är stolt men låtsas inte om det. Hajar du?
Jag tycker också det är intressant men misstänker lite att det är jag som har flyt och att de kanske inte är lika bra när det kommer till accounting etc på själva faculty of managment. fast iofs, det var ju där jag var och där utställningen fanns.
Och okej, jag har heller inte läst Beauvoir. Vi får ta nya tag!
Men å andra sidan så måste man ju tänka så också att kanske den där mannen som är anställd som "springpojke" och serverar te för en sjukt låg lön kanske ändå hellre gör det än sitter hemma och rullar tummarna utan pengar! Arbetslösheten är hög i Turkiet, bland annat för att det råder brist på jobb!
Visst är det svårt att anpassa sig till samhället. Jag har varit här i snart 4 år nu och umgås BARA med turkar (förutom en och annan svensk som råkar läsa min blogg och har haft vägarna förbi Istanbul), så på det sättet har jag kommit in i samhället. Det märks också en ganska stor skillnad i tänkadet mellan unga och gamla, de unga är ofta mer öppna för förändringar än de äldre. Det är inte allting som jag tycker att är "rätt" i samhället här, men ibland finns det inte mycket mer jag kan göra än att acceptera situationen och framföra min egen åsikt, jag kan inte ändra på människors sätt att tänka.
Jag borde kanske ha presenterat mig själv då jag kommenterade i din blogg första gången också, det framgick ju inte av min kommentar att jag också bor här! :) Jag heter alltså Laura, är 23 år gammal och kommer ifrån Åbo i Finland. Tidigare jobbade jag som reseledare i Alanya (semesterort i södra Turkiet) där jag träffade min pojkvän Ahmet som då var min kollega. Flyttade hit hösten 2006 och har bott här sedan dess. Kallar mig själv för "hemmafru", men den största orsaken att jag inte jobbar här är nog för att byråkratin ställer till med en massa problem för utlänningar som jobbar här. Så i framtiden hoppas även jag på att jobba, eftersom det kan bli ganska tråkigt att sitta hemma och rulla tummarna! :)
Har en kategori i min blogg som heter Istanbul med omgivning, där har jag en massa bilder och texter om olika platser i Istanbul som du kan ta dig en titt på! Jag bor i Fatih på den europeiska sidan, inte så långt ifrån det "gamla Istanbul". Detta kallas oftast för det mest konservativa området i Istanbul, och det kan nog stämma ganska bra. Generellt sätt är den asiatiska delen mer "modern".
Hur länge är det som du ska plugga på Sabanci? Har du några andra frågor angående Istanbul/turkiska samhället/vad som helst så är det bara att fråga! :)
Ha det bra!
Laura! Nu läser jag din blogg ganska regelbundet och ska bli bättre på att kommentera.
Och vad gäller alla servisjobb här så självklart är det viktigaste att ha ett jobb men det jag tycker är svårt är hierarkin, segregeringen och synen på människor. Levnadsvillkor etc och att detta skapar ett så pass snobbigt överklasssamhälle. Självklart färgad av min egen bakgrund. Ska vara här för att se och lära, men reagerar med ryggraden.
Kommer plugga här fram till typ slutet av januari, känns som en så kort tid. Verkar vara ett spännande område du bor i. Jag skulle gärna komma dit och se hur det är i den delen av stan, om du skulle vilja visa runt! nej, nu skriver jag på din blogg istället!
