är det mos eller magi?

Idag pratade vi om hemlängtan, från Paris, från Istanbul. Också om de här tre månaderna som ligger framför oss.
Och om det svåra om att leva i nuet samtidigt som framtiden kallar på, vissa beslut måste helt enkelt tas.
Det betyder att du idag, mitt upp i nuet, måste veta vad du ska göra den och den dagen om så och så många månader.

Det är skillnad vilket liv man lever.
Som vuxen kanske man kan veta vad man gör om ett år.
Vi gör det inte.
På gott och ont.

Och om hemlängtan.
Nej, inte svår.
Men lite bitter.
Alltså, jag har inget emot resandet, jag älskar saktmakiga episka resor. Äventyr, nya människor, nya platser, svåra kulturkrockar. Det är inte det.
Men kände imorse när vardagen började smyga sig på att jag inte ville.
Kände att jag hade en vardag hemma som jag tycker om fastän den är så långt borta.
Fastän det är kort och flyktig tid så smyger sig vardag på.
Kanske är det bara jag som inte vågar släppa in?

Så vad gör man?

Ska man släppa in, fixa kittet med ruitner etc, eller ska man leva på eggen?


Medan orden dundrar in i tinningen etcetera så fortsätter jag skriva responderande inlämningsuppgifter, äta nektariner och tjuvlyssna på svindlande skypesamtal på spanska.

How are “digital technologies” in the process of transforming traditional newspapers-print journalism?

Huffington post är professorns lilla exempel. Ekonomiska intressen och vad som egentligen blir stora nyheter är det som ska problematiseras. Säkerligen mer. Och allt är bara USA USA USA.