är det mos eller magi?

Förra fredagen i Kadigköy hamn. Det regnar och man behöver prickiga paraplyer.

Det regnar fortfarande, vi tar färjan mellan Kadigköy och Kabatas. Dricker te och är lediga.

Åker tunnelbana mellan Kabatas och Taksim. Ska möta upp andra men köpa Istanbuls enda par jeans med hög midja först. Och det är verkligen det enda paret som finns.

Det här är Istanbuls största gågata och vi stiger först förskräckt, sedan mer upplyft åt sidan. En sjuk stor demonstration passerar.

Fattar till slut vad det handlar om, frågar killen som filmar det hela.

- Oh, yeah, they're protesting against that this women are left to die in prison.
Who she is? That's a socialist arrested 14 years ago because she was in opposition to the government.

Först en liten förskräckelse över demonstrationen men jag blev riktigt rädd när jag såg det här. Hundratals svartklädda militärer med stora vapen, tårgas och batonger. De kom med skyddssköldar gående på led efter demonstrationen. För 14 år sedan röstades CHP ner, Atatürks parti som beskyddas av militären etc.

Klarade inte av att se poliserna. Vi flydde in i Novizade, fortfarande med Bella Ciao ekandes i öronen. Det är ett politiskt mycket ostabilt läge och ett brott mot mänskliga rättigheter att inte ge cancersjuka fångar vård. Enligt ansvariga på fängelse fanns det inte utrymme i fängelset för att vårda Güler Zere. Hon har 40 procents chans att överleva om hon får vård. Google translator hjälper mig få information översatt från turkiska, läs här.

Jag är lite som i dimma, det är så lätt att hamna i en väldigt skyddad bubbla som upprätthålls av mentorer, snälla professorer, skyddsvakter, privata bussar. Som att vi ska skyddas från allt det tunga, svåra och hemska som finns i det här samhället. Jag är så tacksam för att ha förlorat mina skygglappar.