Mot prinsöarna, över Marmarasjön i en liten båt
Ungefär exakt när denna bild tas går det upp för mig att detta är typ Medelhavet. Fast ändå inte. Men på samma breddgrad. Nu bannar jag mig själv för Istanbul har inget alls med Medelhavet att göra. Istanbul har något alldeles eget med Marmarasjön, Gyllene Hornet, Bosporen och Svarta havet.
Några andra var också med. Jag ser fram emot att åka denna färja när det blir mer höst, mindre varmt och mörkblåare väder, och inga turister. Bara tillsammans med alla tedrickande som måste fram och tillbaka. Båten var lastad med banankartonger med paprika, och med otåliga människor som ville iland.
Julia var med. Hon bor egentligen i Siegelhausen. Där har nästan jag bott också. Jemma dricker te och hennes klänning kommer från en liten, liten butik i Cornwall där damen som har butiken sitter och syr själv. Om det blir verklighet att jag och Koko kan överse brittisk landsbygd till våren har vi en inbjudan dit. Cornwall är små städer, kullar och gräs och kuster, stränder och klippor.
På Prinsöarna kunde man vandra längs med kusten, klappa katter, fota fåglar, gamla hus, träden där granatäpple växer, äta kebab och halloumi. Det är en ö utan bilar, men med många kyrkor. Hästar går på alla gator och vi såg flertalet vagnar med par på väg någonstans, som hem från affärer, till kyrkan, som att ta en taxi för att man är trött. Jag tänkte att det här är rätt amisch. Det var intressant. Namnet har ön fått för att man brukar internera prinsar här under Ottomanska riket, för att Sultanen skulle kunne regera ohotat. Bilar är förbjudna och länge har det varit något slags fancy resortort för välbeställda Istanbuliter. Nu var husen slitna, färgen repad och murbruk avfallet.
På vägen hem satt Jemma och jag i en dörröppning på övre däck och såg först solnedgång, sedan stjärnklar himmel och månsken som speglar sig i vattenytan och Istanbul som blinkar till och blir till ett glittrande hav av ljus som slickar sig upp längs med bergssluttningarna. Här kunde man prata om Cornwall, politik, bibliotekflörtar och annat som gör livet värt att leva.
Vilken av Prinsöarna var ni till?
Åh. Det finns flera. Så klart. Jag vet inte. Den längst bort tror jag. Vi tog bara färjan från Kadigköy mot princesislands och båten stannade ju på många ställen, men vi gick av på kanske femte stoppet? Jag tyckte själva båtturen var det bästa.. Har du besökt flera? Vet du något intressant om dem?
