Nobelpriset i litteratur 2009
Det blev Herta Müller.
Har jag så klart inte läst.
- Jag tycker nog inte att hon är svår, det beror på vilket verk man tar, hon kräver uppmärksamhet, men hon komponerar med enkla ord, säger Peter Englund live i detta nu.
Ännu en kvinna och ännu en ickeamerikan?
- Hahaha, det har jag inget alls att säga om, säger Peter Englund.
- Det finns något väldigt, väldigt hudlöst i det hon gör, samtidigt som det finns en fruktansvärd intensitet och det är en oslagbar kombination, menar Englund. Vidare:
- Å ena sidan har hon ett oerhört kraftigt språk, på ett sätt som ingen annan gör. En precis relation till orden, som kanske har att göra med hennes egen uppväxt med ett minoritetsspråk, och i en diktatur som hela tiden urholkar språket. Hon vet vad man kan och inte kan göra med ord. Det är om vardagslivet i en diktatur, i förtryck, men också med främlingsskapet, stå främmande för regimen, för landet, för sin familj, men också för en del saker som man upptäcker inom sig själv. Det är skakande.
Peter Englund gör det här för första gången och är fruktansvärt nervös, säger han. Men han är ganska rolig och skämtar.
DN fick rätt. Steve Sem-Sandberg recenserar här hennes senaste bok Atemschaukel samtidigt som han motiverar varför hon är värd priset.
Min egen slutsats; ett tyskt författarskap med rötterna i rumänsk diktatur och hela alltet som Englund beskriver. Jag tycker att det låter högintressant.
Har jag så klart inte läst.
- Jag tycker nog inte att hon är svår, det beror på vilket verk man tar, hon kräver uppmärksamhet, men hon komponerar med enkla ord, säger Peter Englund live i detta nu.
Ännu en kvinna och ännu en ickeamerikan?
- Hahaha, det har jag inget alls att säga om, säger Peter Englund.
- Det finns något väldigt, väldigt hudlöst i det hon gör, samtidigt som det finns en fruktansvärd intensitet och det är en oslagbar kombination, menar Englund. Vidare:
- Å ena sidan har hon ett oerhört kraftigt språk, på ett sätt som ingen annan gör. En precis relation till orden, som kanske har att göra med hennes egen uppväxt med ett minoritetsspråk, och i en diktatur som hela tiden urholkar språket. Hon vet vad man kan och inte kan göra med ord. Det är om vardagslivet i en diktatur, i förtryck, men också med främlingsskapet, stå främmande för regimen, för landet, för sin familj, men också för en del saker som man upptäcker inom sig själv. Det är skakande.
Peter Englund gör det här för första gången och är fruktansvärt nervös, säger han. Men han är ganska rolig och skämtar.
DN fick rätt. Steve Sem-Sandberg recenserar här hennes senaste bok Atemschaukel samtidigt som han motiverar varför hon är värd priset.
Min egen slutsats; ett tyskt författarskap med rötterna i rumänsk diktatur och hela alltet som Englund beskriver. Jag tycker att det låter högintressant.
Kommentarer
Trackback
