på tema: Vad är det för värld vi lever i?
Jag läser Mounir på skick och alla kommentarerna.
Om kvotering.
Mounir föreslår istället en slags överkompenseringsutbildning för kvinnor, i linje med Maud Olofssons styrelseutbildning. Detta ska göra kvinnan till "an offer you can't refuse" även om hon kanske kommer ha problem med manlig jargong och ja just därför det kanske det ändå inte är nån idé för det har ju funkat bra hittills? Samma toner i dagens samhälle som genom historien. Klarar kvinnor egentligen att ha makt, sociala nätverk, pengar, ansvar? Finns ju många gamla mossiga teorier man kan luta sig tillbaka på om man vill hävda att kvinnor helt enkelt inte kan leva upp till den manliga jargongen. Som att den var nått att försvara? Det handlar om att kunna samarbeta och kunna visa på resultat. Det är inte könsbestämt men kan ju råka bli eller förbli om man redan på förhand bestämmer sig för att "nej, det går nog inte, det blir nog svårt för kvinnor att hantera den manliga jargongen".
Kvinnor och män som ska forska fram material till ny teknik, nya produkter, pratar de inte samma språk? Vad jag vet så håller Sandviks forskningsavdelning på med en hel del kemi och vad jag vet så är det en hel del brudar som läser ju det. Och på universitet och högskola verkar det funka utan problem, jag tror de förstår vad föreläsarna säger.
AH. Att kvinnor diskrimineras från arbetsmarknaden är kvinnors fel. Öppet och rakt ut sägs nu alltså att de måste överkompensera sig. Hej borderlinesamhället.
Det är kvinnan som ska kompetenskontrolleras, inte man, på man, på man som glider in på bananskal i pappas rockficka. Hur sjukt är inte det? Hur ofta hör du förvåningens utrop över en kvinna på oväntad plats och hur kan det komma sig? Haha, hur hamnade hon där? HAHAHA hur hamnade alla män i styrelser? I politikens maktkorridorer? De uppmuntras, sugs med, plockas upp, av någon som skiter. Jag undrar hur alla bananskalsmän skulle klara sig utan denna snedrekrytering i form av positiv särbehandling.
De med pengar, på toppen av hierarkin, de sätter reglerna. Vinnarna skriver historien, etc. Jag är inte förvånad över att reglerna passar vissa, inte andra. Bonus till vinnarna, fetdiss till alla andra.
Om kvotering.
Mounir föreslår istället en slags överkompenseringsutbildning för kvinnor, i linje med Maud Olofssons styrelseutbildning. Detta ska göra kvinnan till "an offer you can't refuse" även om hon kanske kommer ha problem med manlig jargong och ja just därför det kanske det ändå inte är nån idé för det har ju funkat bra hittills? Samma toner i dagens samhälle som genom historien. Klarar kvinnor egentligen att ha makt, sociala nätverk, pengar, ansvar? Finns ju många gamla mossiga teorier man kan luta sig tillbaka på om man vill hävda att kvinnor helt enkelt inte kan leva upp till den manliga jargongen. Som att den var nått att försvara? Det handlar om att kunna samarbeta och kunna visa på resultat. Det är inte könsbestämt men kan ju råka bli eller förbli om man redan på förhand bestämmer sig för att "nej, det går nog inte, det blir nog svårt för kvinnor att hantera den manliga jargongen".
Kvinnor och män som ska forska fram material till ny teknik, nya produkter, pratar de inte samma språk? Vad jag vet så håller Sandviks forskningsavdelning på med en hel del kemi och vad jag vet så är det en hel del brudar som läser ju det. Och på universitet och högskola verkar det funka utan problem, jag tror de förstår vad föreläsarna säger.
AH. Att kvinnor diskrimineras från arbetsmarknaden är kvinnors fel. Öppet och rakt ut sägs nu alltså att de måste överkompensera sig. Hej borderlinesamhället.
Det är kvinnan som ska kompetenskontrolleras, inte man, på man, på man som glider in på bananskal i pappas rockficka. Hur sjukt är inte det? Hur ofta hör du förvåningens utrop över en kvinna på oväntad plats och hur kan det komma sig? Haha, hur hamnade hon där? HAHAHA hur hamnade alla män i styrelser? I politikens maktkorridorer? De uppmuntras, sugs med, plockas upp, av någon som skiter. Jag undrar hur alla bananskalsmän skulle klara sig utan denna snedrekrytering i form av positiv särbehandling.
De med pengar, på toppen av hierarkin, de sätter reglerna. Vinnarna skriver historien, etc. Jag är inte förvånad över att reglerna passar vissa, inte andra. Bonus till vinnarna, fetdiss till alla andra.
Låt oss kicka as precis som vi är, utan att behöva överkompensera sig vare sig som kvinnlig chef eller manlig föräldrar eller what ever. Har mycket svårt att tro att effektivitet, humor, produktivitet är omöjligt att prestera över könsgränser. Men visst, diskussionen kanske gynnas av att dras till sin spets. Generalisera, basera på fördomar, mera.
Annars; berätta vad man inte kan prata med kvinnor om. Vad kvinnor inte är intresserade av? Berätta om den manliga jargongen.
Kommentarer
Trackback
